Dag två började minst sagt svajigt. Efter den hoppfulla premiären var jag svinpeppad för en ordentlig satsning och gick upp (relativt) tidigt för att hinna vara igång i Hyde Park inför lunchrushen. Sagt och gjort, klockan 11 var jag igång med spelandet och det kändes riktigt bra. Den här gången var jag inte alls nervös utan bara taggad. Enda orosmolnet på den i övrigt solmogna himlen var att det pågick en massa bullriga arbeten på flera ställen i Hyde Park. Det var därför svårt att hitta en plats med mycket folk men utan oljud. Efter en timmes intensivt spelande var oron bekräftad. Endast skrala 3,50 dollar inspelade, och med den uslaste timlönen i mannaminne bestämde jag mig för att packa ihop och lomma hemmåt för att hämta nya krafter.
Klockan sex gav jag mig så ut igen med förhoppningen om att byggarbetarna nu hade förflyttat sig till närmsta strippklubb. Jajamen, i knappa två timmar fick jag spela helt ostört och under den tiden lyckades jag få ihop 44 dollar (varav en AMERIKANSK 5-dollarssedel!). Euforiskt nöjd återvände jag till hostlet för att fira tillsammans med Lena och Andrea och en låda Goon.
DAGENS RESULTAT: 47,5 Dollar.
onsdag 29 februari 2012
måndag 27 februari 2012
PREMIÄR!
Igår gjorde jag till slut premiär på gatan. Efter en tre-timmars session på en "all you can eat"-pizzabuffè och incheckning på mitt gamla favorithostel, "elefanten", så hade jag inte längre några ursäkter kvar. Så med lite pepptalk från Lena och Andrea i ryggen så knallade jag iväg med grejerna mot Hyde Park. Redan efter några minuters promenad så började det småregna, vilket fick mig att tveka för några svaga sekunder, men jag hade bestämt mig - nu eller aldrig!
Det ända jag hade i åtanke när jag började rigga upp var att se så rutinerad ut som möjligt, INGEN fick misstänka att detta var första gången jag spelade på gatan. Så efter lite meck med mikrofonstativet så var jag igång. Första låten blev naturligt Tangle In This Trapled Wheat av The Tallest Man On Earth. Den låten känner jag mig allra säkrast med och den brukar ofta vara uppskattad. Och visst, redan under första låten så ramlade de första slantarna ner i gitarrfodralet - grym känsla!
Jag hann tyvärr bara med att spela sex låtar innan regnet kom tillbaka, den här gången med full styrka, och jag blev tvungen att packa ihop och småspringa tillbaka hem till hostlet redan efter en halvtimme. Allt som allt var det ändå en lyckad premiär. Under de 30 minuter som jag han spela så fick jag ihop nästan 8 dollar, vilket var HÖGT över förväntan för att vara första gången. Nu känns det inte alls nervöst att spela och jag kan i lugn och ro jobba mig in i det hela. Det svåraste är egentligen att veta exakt hur man ska ställa in ljudet för maximal positiv effekt (inte för högt och inte för lågt), samt att lära sig sjunga med mikrofon vilket är svårare än man kan tro.
Mitt mål är att spela varje dag den här veckan för att lära mig NÄR och VAR det är bäst att spela, samt komma fram till den perfekta inställningen på förstärkaren. JAg återkommer med ny rapport om några dagar.
I övrigt är det rätt lugnt just nu. Jag, Andrea och Lena är som sagt tillbaka på Elefanten och jag hade turen att få ett riktigt fint 8-bedsrum, som till och med hade egen toalett och dusch! Jag funderar nästan på att boka in mig en hel månad för att inte riskera att behöva flytta. Nu betalar jag 160 dollar i veckan men högsäsongen börjar gå mot sitt slut och då går hostelpriserna ner en aning. Mitt slutgiltiga mål är att om någon vecka kunna gå runt endast på gatumusiken. Då måste jag lyckas dra in MINST ca. 35 dollar om dagen för att ha liiite marginal. Det är ett högt satt mål men som det känns nu så KAN det kanske gå!
På återhörande.
Det ända jag hade i åtanke när jag började rigga upp var att se så rutinerad ut som möjligt, INGEN fick misstänka att detta var första gången jag spelade på gatan. Så efter lite meck med mikrofonstativet så var jag igång. Första låten blev naturligt Tangle In This Trapled Wheat av The Tallest Man On Earth. Den låten känner jag mig allra säkrast med och den brukar ofta vara uppskattad. Och visst, redan under första låten så ramlade de första slantarna ner i gitarrfodralet - grym känsla!
Jag hann tyvärr bara med att spela sex låtar innan regnet kom tillbaka, den här gången med full styrka, och jag blev tvungen att packa ihop och småspringa tillbaka hem till hostlet redan efter en halvtimme. Allt som allt var det ändå en lyckad premiär. Under de 30 minuter som jag han spela så fick jag ihop nästan 8 dollar, vilket var HÖGT över förväntan för att vara första gången. Nu känns det inte alls nervöst att spela och jag kan i lugn och ro jobba mig in i det hela. Det svåraste är egentligen att veta exakt hur man ska ställa in ljudet för maximal positiv effekt (inte för högt och inte för lågt), samt att lära sig sjunga med mikrofon vilket är svårare än man kan tro.
Mitt mål är att spela varje dag den här veckan för att lära mig NÄR och VAR det är bäst att spela, samt komma fram till den perfekta inställningen på förstärkaren. JAg återkommer med ny rapport om några dagar.
I övrigt är det rätt lugnt just nu. Jag, Andrea och Lena är som sagt tillbaka på Elefanten och jag hade turen att få ett riktigt fint 8-bedsrum, som till och med hade egen toalett och dusch! Jag funderar nästan på att boka in mig en hel månad för att inte riskera att behöva flytta. Nu betalar jag 160 dollar i veckan men högsäsongen börjar gå mot sitt slut och då går hostelpriserna ner en aning. Mitt slutgiltiga mål är att om någon vecka kunna gå runt endast på gatumusiken. Då måste jag lyckas dra in MINST ca. 35 dollar om dagen för att ha liiite marginal. Det är ett högt satt mål men som det känns nu så KAN det kanske gå!
På återhörande.
lördag 25 februari 2012
Fotboll vs. Footy
Igår införskaffade jag de sista pusselbitarna till mitt musikexperiment. Med hjälp av en upphittad gammal lodis-kundvagn så kunde jag relativt smidigt frakta hem den nya förstärkaren till vårt hostel. Det var den sista förstärkaren av den sort som jag var ute efter, så jag hade tur. Jag har dock inte hunnit spela på gatan ännu... Eftersom att vi för tillfället bor i Kings Cross så är det stadiga 30 minuters promenad till parken där jag har planerat att göra "premiär". Med gitarr och förstärkare så är det en rätt tung tur fram och till baka. Men imorgon checkar jag in på mitt gamla hostel igen så jag skjuter nog upp premiärspelningen tills dess. Då har jag betydligt närmre till parken.
Jag kom på en rätt fiffig lösning för att slippa bära runt på ett mickstativ. Det fungerade nämligen att fästa mikrofonen i det munspelsställ som jag (av någon konstig, men säkert genial anledning) tog med mig från Sverige. Tyvärr var det tydligen ingen ångergaranti på det mickställ som jag köpt så jag får försöka sälja det på nätet eller något.
Istället för gatumusikpremiär var vi igår på fotboll. Gustaf ringde under dagen och berättade att de fått nys om biljetter för 5 dollar styck, och eftersom att vi trodde att det var Footy det var frågan om (alltså Australiensisk fotboll) så var det givet att åka. Till vår lilla besvikelse visade det sig dock vara helt vanlig fotboll på en rätt tom arena mellan två till synes mediokra lag. Jag och Robin lyckades dock smita in gratis så fotbollsutflykten var trots allt prisvärd, och med lite Goon (det berömda 10-dollars lådvinet) under västen så var även matchen rätt underhållande!
Idag har jag tänkt besöka chinatowns marknad i jakt på en väska, samt (om jag hittar rätt bar) vara med i 10-dollars pokerturnering som går av stapeln i Soho ikväll!
På återhörande.
Jag kom på en rätt fiffig lösning för att slippa bära runt på ett mickstativ. Det fungerade nämligen att fästa mikrofonen i det munspelsställ som jag (av någon konstig, men säkert genial anledning) tog med mig från Sverige. Tyvärr var det tydligen ingen ångergaranti på det mickställ som jag köpt så jag får försöka sälja det på nätet eller något.
Istället för gatumusikpremiär var vi igår på fotboll. Gustaf ringde under dagen och berättade att de fått nys om biljetter för 5 dollar styck, och eftersom att vi trodde att det var Footy det var frågan om (alltså Australiensisk fotboll) så var det givet att åka. Till vår lilla besvikelse visade det sig dock vara helt vanlig fotboll på en rätt tom arena mellan två till synes mediokra lag. Jag och Robin lyckades dock smita in gratis så fotbollsutflykten var trots allt prisvärd, och med lite Goon (det berömda 10-dollars lådvinet) under västen så var även matchen rätt underhållande!
Idag har jag tänkt besöka chinatowns marknad i jakt på en väska, samt (om jag hittar rätt bar) vara med i 10-dollars pokerturnering som går av stapeln i Soho ikväll!
På återhörande.
fredag 24 februari 2012
Snabb recension av nya hostlet
Nu är första natten på det nya hostlet överlevd. Det ligger mitt i Kings Cross på den så kallade "horgatan" - trevligt om man är inne på den sortens aktiviteter. Hostlet har damm så att det räcker och blir över för Piteås hela befolkning. Rumstemperaturen ligger på stadiga 45 grader celcius - ypperlig temperatur att chockvakna i en pöl av svett i. Rummen kostar 24 dollar per natt och med detta medföljer gratis frukost (en rostmacka), gratis fläkt på rummet som på ett effektivt sätt fyller upp näsan med damm under natten, samt en NÄVE kackerlackor som kommer och tittar till väskorna med jämna mellanrum. Personalen på hostlet är trevliga.
Global Hostel får 4 av 5 kackerlackor.
Global Hostel får 4 av 5 kackerlackor.
torsdag 23 februari 2012
BON IVER TILL AUSTRALIEN
Just det! Jag glömde ju bort den största nyheten: Ett av mina absoluta favoritband Bon Iver kommer att göra en Australien/Nya Zeeland-turné med början i Mars! Jag kan inte annat än att älska den tajmingen. Så nu blir det eventuellt Bon Iver live in Sydney om några veckor!
Nypressade dollar i bröstfickan
Då var vi här igen, på biblioteket. Sedan förra inlägget har jag hunnit vara en dag på välkända Bondi Beach med Gustaf och Gabbe. Inte så mycket att tala om. Grymt väder, sköna vågor, låg puls och socialt sällskap. Toppen.
Jag och Gällivare-gänget har varit tvungna att byta hostel nu tack vare en fin mix av tillbakalutad framförhålling och gay-festivalen Mardi Gral (jag vet, direkt tattat från New Orleans KLASSISKA gatufest). Festivalen hålls här i helgen och fyller upp staden till pottkanten med folk, det brukar tydligen vara ett jävla håll igång. Så nu bor vi i hostel- och barmeckat Kings Cross - lite längre till centrum, men bara ett stenkast ifrån Sydneys bästa nattliv.
Nu har jag även lyckats lösa bankstrulet (efter det borttappade bankkortet), så nu har jag börjat inhandla musiktillbehören jag behöver för att spela på gatan. Köper det sista imorgon och hinner kanske till och med en snabb premiär! Jag är sjukt taggad, nervös och spänd på att se hur detta kommer att gå. Räknar med att spela varje dag i en vecka för att verkligen komma in i det och hitta "trixen". Återkommer med rapport!
I övrigt så känns livet rätt nära och döden rätt långt borta för tillfället. Man träffar nya bekantskaper nästan varje dag, det är strålande väder och festen är aldrig längre än några öppna dörrar bort.
Hinner inte skriva mer eftersom att biblioteket stänger. Återkommer inom kort!
Jag och Gällivare-gänget har varit tvungna att byta hostel nu tack vare en fin mix av tillbakalutad framförhålling och gay-festivalen Mardi Gral (jag vet, direkt tattat från New Orleans KLASSISKA gatufest). Festivalen hålls här i helgen och fyller upp staden till pottkanten med folk, det brukar tydligen vara ett jävla håll igång. Så nu bor vi i hostel- och barmeckat Kings Cross - lite längre till centrum, men bara ett stenkast ifrån Sydneys bästa nattliv.
Nu har jag även lyckats lösa bankstrulet (efter det borttappade bankkortet), så nu har jag börjat inhandla musiktillbehören jag behöver för att spela på gatan. Köper det sista imorgon och hinner kanske till och med en snabb premiär! Jag är sjukt taggad, nervös och spänd på att se hur detta kommer att gå. Räknar med att spela varje dag i en vecka för att verkligen komma in i det och hitta "trixen". Återkommer med rapport!
I övrigt så känns livet rätt nära och döden rätt långt borta för tillfället. Man träffar nya bekantskaper nästan varje dag, det är strålande väder och festen är aldrig längre än några öppna dörrar bort.
Hinner inte skriva mer eftersom att biblioteket stänger. Återkommer inom kort!
måndag 20 februari 2012
Bilder
Efter ännu en överreaktion att skriva in i CV:et så har jag nu fått igång mobilen igen. Men den VAR verkligen helt död i ett dygn innan den nu bestämde sig för att vakna ur sin dvala. Vi får se hur länge det tar innan han bestämmer sig för att vika in hovarna in nästa gång...
Hur som helst. Nu har jag lagt till en liten länk där ni kan gå in och kolla på bilder. Jag har tänkt lägga upp de mesta av bilderna på instagram framöver, så det är där ni kan hitta igen dem. Om länken inte fungerar så let me know.
Pustar ut.
Hur som helst. Nu har jag lagt till en liten länk där ni kan gå in och kolla på bilder. Jag har tänkt lägga upp de mesta av bilderna på instagram framöver, så det är där ni kan hitta igen dem. Om länken inte fungerar så let me know.
Pustar ut.
Det gör ont att hoppa från toppen
Det svänger fort här på andra sidan jorden. Vi kan börja i soluppgången, på toppen av skyskrapan, och avsluta med den stenhårda asfalten rakt nedanför.
Det hela började i Söndags då jag, Gustaf, Gabbe, Jesper och Amanda (hela piteå-kolonien med andra ord) bestämde oss för att ta en dagsutflykt till Manly Beach för att kolla in finalen i Australien Open i surfing. I Manly slöt vi sedan upp med min barndomsvän Hedda, som bott och jobbat där i ett par månader.
Efter tävlingarna kunde vi konstatera två saker: Surfing är verkligen ingen publiksport (om man inte är jätteinsatt/om inte vågorna är 27 meter höga) men däremot en jävla folkfest! Den stora stranden där tävlingen ägde rum var FULL av nyfikna åskådare, där uppskattningsvis 20% hade någon som helst aning om vad som pågick i själva tävlingen. Hur som helst var det väldigt kul och spännande att vara med om en tävling med den yppersta världseliten i surfing. En annan kul grej var att vi råkade stå PRECIS på den lilla strandplätt där vinnaren gick i land efter sitt avslutande åk. Vilket ledde till att vi hamnade MITT i hopen av pressfolk som gjorde allt i sin makt för att få en bild, ett ord eller bara lite ÖGONKONTAKT med vinnaren.
Efter tävlingarna slog vi oss ner i skuggan, käkade, badade, snackade skit och drack vin. Senare anslöt även min gamla eurotrip-kompanjon Lena och hennes två medresenärer, som tidigare samma dag anlänt från Melbourne. De var med all rätt slitna efter att ha varit tvungna att spendera en helnatt utanför en låst flygplats i Melbourne för att inte riskera att missa det tidiga morgonflyget. TROTS detta bestämde vi fyra oss för att försöka en så kallad "Nice (efter staden)" - vilket betyder en extra lång utekväll istället för att övernatta på hostel. Vilket i sin tur innebär en "gratis" natt. Ursprunget till namnet "en Nice" kommer från att jag och Lena under våran Eurotrip försökte oss på något liknande i Nice. Den gången lyckades vi, dock inte helt utan konsekvenser...
Den här gången lyckades det inte alls. Efter en skön förfest på stranden och ett snabbt besök på fin live-musikbar i Manly, så började det ösregna. Då barerna, enligt Hedda som också var med, skulle stänga vid 02.00-03.00 och första morgonfärjan skulle gå vid 06.00, så beslöt vi oss för att kasta in handduken. I ösregn, och med vin under fötterna, så tog vi oss efter en genomblöt dryg timme tillbaka till hostlet i Sydney. Ett hostel som GIVETVIS var fullbokat. Lena och de andra hade redan checkat in tidigare under dagen, så för dem var det lugnt. Jag däremot hade ingen plats.
Efter en snabb överläggning på svenska kom vi fram till att två av dem kunde offra sig och dela säng, medan jag skulle försöka smita in. Så medan receptionisten började gå igenom hostelreglerna ("ni får absolut INTE ta in folk som inte bor här osv.) så tassade jag snabbt upp för trapporna till rummet på andra våningen. Där uppe möttes vi sedan upp och så var den natten löst!
På morgonen efter fick vi köra en liknande procedur, för att jag skulle kunna ta mig ut ur hostlet igen med all min packning. Jag var tvungen att ta mig ut obemärkt för att sedan kunna traska in i hostlet som en vanlig gäst och på nytt prova checka in för nästa natt. Även detta gick LÄSKIGT välsmort, och som tur var så hade de då några lediga sängar den gången.
Under Måndagen slöt jag upp med Gabbe och Gustaf för ett besök på The Sydney Aquarium. Det var en sevärd upplevelse med 50% fascination för stora hajar och rockor, samt 50% sköna garv åt sjuka djur som man inte kunde föreställa sig fanns på riktigt. En parentes: Under första timmen gick jag och Gustaf runt och hånade alla "köpta" turister som satte i sig popcorn och annat snacks under turen, saker som man EGENTLIGEN inte är sugen på, utan mest köper BARA för att de säljer det där inne i akvariumet. Detta slutade SJÄLVKLART i att vi själva satt och mumsade på varsin flottigt turistdyr godbit en timme senare...
Okej, nu till den hårda landningen på asfalten. Bakslagen. Under heldagen i Manly hade jag nämligen råkat tappa mitt visa-kort. Jag var alltså tvungen att spärra kortet och nu får jag inte ut ett öre pengar från banken. Istället måste jag hålla på och låna pengar tills att detta är löst, vilket kan ta flera dagar. DESSUTOM så har min PLÅGA till iphone totaldött. Alla bilder, kontaktuppgifter, och anteckningar är onåbara och jag är HELT okontaktbar. Jag får inte ens tag i Lena, som bor på SAMMA hostel. Utan telefon kan jag desutom inte ringa till Nordea och lösa mina bankproblem. Jag kan inte heller ringa hem och få råd om hur jag ska lösa detta på bästa sätt. Skjut mig. Hädan efter kör vi tydligen, Australien - The hardcore way.
Det hela började i Söndags då jag, Gustaf, Gabbe, Jesper och Amanda (hela piteå-kolonien med andra ord) bestämde oss för att ta en dagsutflykt till Manly Beach för att kolla in finalen i Australien Open i surfing. I Manly slöt vi sedan upp med min barndomsvän Hedda, som bott och jobbat där i ett par månader.
Efter tävlingarna kunde vi konstatera två saker: Surfing är verkligen ingen publiksport (om man inte är jätteinsatt/om inte vågorna är 27 meter höga) men däremot en jävla folkfest! Den stora stranden där tävlingen ägde rum var FULL av nyfikna åskådare, där uppskattningsvis 20% hade någon som helst aning om vad som pågick i själva tävlingen. Hur som helst var det väldigt kul och spännande att vara med om en tävling med den yppersta världseliten i surfing. En annan kul grej var att vi råkade stå PRECIS på den lilla strandplätt där vinnaren gick i land efter sitt avslutande åk. Vilket ledde till att vi hamnade MITT i hopen av pressfolk som gjorde allt i sin makt för att få en bild, ett ord eller bara lite ÖGONKONTAKT med vinnaren.
Efter tävlingarna slog vi oss ner i skuggan, käkade, badade, snackade skit och drack vin. Senare anslöt även min gamla eurotrip-kompanjon Lena och hennes två medresenärer, som tidigare samma dag anlänt från Melbourne. De var med all rätt slitna efter att ha varit tvungna att spendera en helnatt utanför en låst flygplats i Melbourne för att inte riskera att missa det tidiga morgonflyget. TROTS detta bestämde vi fyra oss för att försöka en så kallad "Nice (efter staden)" - vilket betyder en extra lång utekväll istället för att övernatta på hostel. Vilket i sin tur innebär en "gratis" natt. Ursprunget till namnet "en Nice" kommer från att jag och Lena under våran Eurotrip försökte oss på något liknande i Nice. Den gången lyckades vi, dock inte helt utan konsekvenser...
Den här gången lyckades det inte alls. Efter en skön förfest på stranden och ett snabbt besök på fin live-musikbar i Manly, så började det ösregna. Då barerna, enligt Hedda som också var med, skulle stänga vid 02.00-03.00 och första morgonfärjan skulle gå vid 06.00, så beslöt vi oss för att kasta in handduken. I ösregn, och med vin under fötterna, så tog vi oss efter en genomblöt dryg timme tillbaka till hostlet i Sydney. Ett hostel som GIVETVIS var fullbokat. Lena och de andra hade redan checkat in tidigare under dagen, så för dem var det lugnt. Jag däremot hade ingen plats.
Efter en snabb överläggning på svenska kom vi fram till att två av dem kunde offra sig och dela säng, medan jag skulle försöka smita in. Så medan receptionisten började gå igenom hostelreglerna ("ni får absolut INTE ta in folk som inte bor här osv.) så tassade jag snabbt upp för trapporna till rummet på andra våningen. Där uppe möttes vi sedan upp och så var den natten löst!
På morgonen efter fick vi köra en liknande procedur, för att jag skulle kunna ta mig ut ur hostlet igen med all min packning. Jag var tvungen att ta mig ut obemärkt för att sedan kunna traska in i hostlet som en vanlig gäst och på nytt prova checka in för nästa natt. Även detta gick LÄSKIGT välsmort, och som tur var så hade de då några lediga sängar den gången.
Under Måndagen slöt jag upp med Gabbe och Gustaf för ett besök på The Sydney Aquarium. Det var en sevärd upplevelse med 50% fascination för stora hajar och rockor, samt 50% sköna garv åt sjuka djur som man inte kunde föreställa sig fanns på riktigt. En parentes: Under första timmen gick jag och Gustaf runt och hånade alla "köpta" turister som satte i sig popcorn och annat snacks under turen, saker som man EGENTLIGEN inte är sugen på, utan mest köper BARA för att de säljer det där inne i akvariumet. Detta slutade SJÄLVKLART i att vi själva satt och mumsade på varsin flottigt turistdyr godbit en timme senare...
Okej, nu till den hårda landningen på asfalten. Bakslagen. Under heldagen i Manly hade jag nämligen råkat tappa mitt visa-kort. Jag var alltså tvungen att spärra kortet och nu får jag inte ut ett öre pengar från banken. Istället måste jag hålla på och låna pengar tills att detta är löst, vilket kan ta flera dagar. DESSUTOM så har min PLÅGA till iphone totaldött. Alla bilder, kontaktuppgifter, och anteckningar är onåbara och jag är HELT okontaktbar. Jag får inte ens tag i Lena, som bor på SAMMA hostel. Utan telefon kan jag desutom inte ringa till Nordea och lösa mina bankproblem. Jag kan inte heller ringa hem och få råd om hur jag ska lösa detta på bästa sätt. Skjut mig. Hädan efter kör vi tydligen, Australien - The hardcore way.
onsdag 15 februari 2012
Australiensisk mobiltelefon - svensk tidsbrist
YES!! Har nu lyckats låsa upp telefonjäveln. Nu har jag fixar alla nödvändigheter förutom utom ett medical health care-kort, men det löser jag nog idag. Idag har börjat riktigt bra. Först checka det in flera nya sköna personer i mitt rum på hostlet - vilket innebär att jag nog stannar kvar där. Sedan har jag varit och handlat. Jag tycker jag fick ihop en näst intill fulländad kompott av matvaror, som kommer räcka i några dagar, för en relativt billig penning. Slutligen lyckades jag, som sagt, ÄNTLIGEN kirra telefonjäveln. Det känns som att jag verkligen börjar komma in i gängorna nu!
Igår var jag till en musikaffär för att kolla upp vad man eventuellt skulle behöva lägga ut för en enkel "busking"-förstärkare. Den billigaste förstärkaren låg på 220 dollar. Mikrofon kunde man få loss för ca. 85 dollar, och sedan behöver man även köpa några sladdar. Men det känns inte som att det är någon idé att köpa en massa sådana grejer här i Sydney när jag ändå ska vidare mot Melbourne om någon vecka. Möjligen slår jag till i Melbourne om jag hittar någon välsorterad musikaffär där.
Igår blev jag även kontaktad av en gammal barndomskompis från tiden i Björkliden, Hedda. Hon har varit i Australien i några månader och jobbar för tillfället i Manly, som ligger ca. 30 med färja från Sydney. Det skulle tydligen vara någon slags värlscuptävling i surfing nu i Manly nu i dagarna, så jag överväger starkt att åka dit en sväng! Problemet är bara att jag har en annan kompis, från Gällivare, som kommer till Sydney om tre dagar, så det krockar lite. Vet inte hur jag ska göra eftersom att båda två är på väg vidare snart (en hem och en till Nya Zeeland), så jag har lite tight om tid för tillfället...
Igår var jag till en musikaffär för att kolla upp vad man eventuellt skulle behöva lägga ut för en enkel "busking"-förstärkare. Den billigaste förstärkaren låg på 220 dollar. Mikrofon kunde man få loss för ca. 85 dollar, och sedan behöver man även köpa några sladdar. Men det känns inte som att det är någon idé att köpa en massa sådana grejer här i Sydney när jag ändå ska vidare mot Melbourne om någon vecka. Möjligen slår jag till i Melbourne om jag hittar någon välsorterad musikaffär där.
Igår blev jag även kontaktad av en gammal barndomskompis från tiden i Björkliden, Hedda. Hon har varit i Australien i några månader och jobbar för tillfället i Manly, som ligger ca. 30 med färja från Sydney. Det skulle tydligen vara någon slags värlscuptävling i surfing nu i Manly nu i dagarna, så jag överväger starkt att åka dit en sväng! Problemet är bara att jag har en annan kompis, från Gällivare, som kommer till Sydney om tre dagar, så det krockar lite. Vet inte hur jag ska göra eftersom att båda två är på väg vidare snart (en hem och en till Nya Zeeland), så jag har lite tight om tid för tillfället...
tisdag 14 februari 2012
Surfar...
Andra blogginlägget på två dagar. Nu framstår det väl som att jag inte gör annat än sitter vid datorn här borta. Saken är den att jag idag åter igen har begett mig till bibliotekets underbara gratis-internet för att försöka lösa problemet med min telefon. Det går sådär. Just nu håller jag på att uppdatera den till den senaste versionen via iTunes. Något som tydligen tar TIMMAR! Så eftersom att jag ändå blir sittande här ett tag kan jag lika gärna kan skriva några rader.
Igår fick jag låna en av mina rumskamraters telefon för att få tag i min gamle hockey- och fotbollskollega Gustaf, som även han är här i Sydney tillsammans med tre andra Piteåbor. Telefonsamtalet ledde till att jag följde med dem (och, vad det verkade, HELA deras hostel) till en bar/klubb i Kings Cross, som tydligen ska vara "bäst i stan". Om baren levde upp till sitt rykte är svårt för mig att bedöma eftersom att det är den första baren jag besökt i Australien än så länge, men billigt öl/vin (35kr st), gratis inträde (Valentines day till ära) och väldigt trevligt sällskap gav i alla fall ett gott första intryck.
I natt är min sista inbokade natt på hostlet. Det gör att jag är lite i valet och kvalet om jag ska boka in fler nätter där eller byta hostel. Gustaf sålde in deras hostel i Kings Cross på ett rätt övertygande sätt igår kväll, så väljer jag att byta så flyttar jag nog in där. Priset var ungefär detsamma, det ligger mer "i smeten" och de har egen kyl på rummet (vilket är ett rätt stort plus). Alla mina gamla rumskamrater checkar dessutom ut idag, så det känns nästan lika bra att byta. Vi får se hur det blir.
Nu står det att hämtningen av programuppdateringen till telefonen ska ta ca. 8 timmar... Tekniken går åt helvete, som vanligt. Är det någon som uppdaterat sin iPhone 4 och eventuellt vet hur länge det brukar ta?
Igår fick jag låna en av mina rumskamraters telefon för att få tag i min gamle hockey- och fotbollskollega Gustaf, som även han är här i Sydney tillsammans med tre andra Piteåbor. Telefonsamtalet ledde till att jag följde med dem (och, vad det verkade, HELA deras hostel) till en bar/klubb i Kings Cross, som tydligen ska vara "bäst i stan". Om baren levde upp till sitt rykte är svårt för mig att bedöma eftersom att det är den första baren jag besökt i Australien än så länge, men billigt öl/vin (35kr st), gratis inträde (Valentines day till ära) och väldigt trevligt sällskap gav i alla fall ett gott första intryck.
I natt är min sista inbokade natt på hostlet. Det gör att jag är lite i valet och kvalet om jag ska boka in fler nätter där eller byta hostel. Gustaf sålde in deras hostel i Kings Cross på ett rätt övertygande sätt igår kväll, så väljer jag att byta så flyttar jag nog in där. Priset var ungefär detsamma, det ligger mer "i smeten" och de har egen kyl på rummet (vilket är ett rätt stort plus). Alla mina gamla rumskamrater checkar dessutom ut idag, så det känns nästan lika bra att byta. Vi får se hur det blir.
Nu står det att hämtningen av programuppdateringen till telefonen ska ta ca. 8 timmar... Tekniken går åt helvete, som vanligt. Är det någon som uppdaterat sin iPhone 4 och eventuellt vet hur länge det brukar ta?
måndag 13 februari 2012
Dag 2 - Ta i trä...och buskar.
Det blir lite bloggande här trots allt, för de som är intresserade. Hoppas bara att jag inte jinxar sönder resan i och med detta. Jag är väldigt noga med att inte bli för kaxig och ta den här Australienvistelsen för given. Rätt var det är så börjar man pissa pengar, kasta pass och visahandlingar omkring sig och blir tvungen att resa hem efter en vecka. Och det vill man ju inte..
Idag (Dag 2 i Sydney) har jag besökt Town Hall för att kolla upp reglerna gällande att spela musik på gatan, eller "busking" som det tydligen kallas. De berättade att man måste skaffa en licens hos dem som kostar 12 dollar, vilket var betydligt billigare än vad jag hade läst på internet att det skulle kosta. Men även med licens så får man inte "buska" vart som helst utan det finns ett antal utvalda platser runt om i stan där det är tillåtet att "buska", så det gäller att vara i tid om man ska få en plats! Jag gillar dock att de har bestämda platser där man får uppträda, det gör det mycket lättare att hitta ett bra ställe där många människor passerar utan att det är för mycket oljud i form av trafik m.m.
Efter besöket på Town Hall så har jag varit runt och kollat in en del av dessa utvalda platser, dels för att se andra gatumusiker uppträda och dels för att kolla in sjäva platserna. En grej som jag la märke till var att alla som uppträder använder förstärkare eller högtalare, vilket är tillåtet. Frågan är hur väl det kommer fungera för mig med varken mikrofon eller förstärkare. Vi får se. Jag tar det inte så allvarligt. Det är mer en kul grej och en gammal dröm, men det hade varit väldigt häftigt om det hade gått.
Pratade en sväng med en gatumusiker i Kings kross-området när jag var och handlade imorse. Han hävdade att han fick in runt 20 dollar i timmen vilket lät helt jävla fantastiskt. Om man lyckas med det så kan man ju utan problem livnära sig på bara gatumusiken. Den nyheten gjorde min dag. Men han hade dock både förstärkare, mick och högtalare (med bakgrundsmusik) vilket så klart är en STOR fördel...
Sitter nu på ett bibliotek med gratis wi-fi för att försöka låsa upp min iPhone så att jag kan använda mitt australiensiska simkort, och på så sätt kan börja använda telefonen här. Om det är någon som gjort något liknande tidigare så får ni gärna tipsa om hur man gör!
Allt för nu.
"Joe"
Idag (Dag 2 i Sydney) har jag besökt Town Hall för att kolla upp reglerna gällande att spela musik på gatan, eller "busking" som det tydligen kallas. De berättade att man måste skaffa en licens hos dem som kostar 12 dollar, vilket var betydligt billigare än vad jag hade läst på internet att det skulle kosta. Men även med licens så får man inte "buska" vart som helst utan det finns ett antal utvalda platser runt om i stan där det är tillåtet att "buska", så det gäller att vara i tid om man ska få en plats! Jag gillar dock att de har bestämda platser där man får uppträda, det gör det mycket lättare att hitta ett bra ställe där många människor passerar utan att det är för mycket oljud i form av trafik m.m.
Efter besöket på Town Hall så har jag varit runt och kollat in en del av dessa utvalda platser, dels för att se andra gatumusiker uppträda och dels för att kolla in sjäva platserna. En grej som jag la märke till var att alla som uppträder använder förstärkare eller högtalare, vilket är tillåtet. Frågan är hur väl det kommer fungera för mig med varken mikrofon eller förstärkare. Vi får se. Jag tar det inte så allvarligt. Det är mer en kul grej och en gammal dröm, men det hade varit väldigt häftigt om det hade gått.
Pratade en sväng med en gatumusiker i Kings kross-området när jag var och handlade imorse. Han hävdade att han fick in runt 20 dollar i timmen vilket lät helt jävla fantastiskt. Om man lyckas med det så kan man ju utan problem livnära sig på bara gatumusiken. Den nyheten gjorde min dag. Men han hade dock både förstärkare, mick och högtalare (med bakgrundsmusik) vilket så klart är en STOR fördel...
Sitter nu på ett bibliotek med gratis wi-fi för att försöka låsa upp min iPhone så att jag kan använda mitt australiensiska simkort, och på så sätt kan börja använda telefonen här. Om det är någon som gjort något liknande tidigare så får ni gärna tipsa om hur man gör!
Allt för nu.
"Joe"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)