Torsdagen var en speciell dag. Det var nämligen sista dagen jag och Slim spelade ihop i Hyde Park. På Fredagen flyttade han tillbaka ut till Cuji Bay, på Söndag har han ett avslutande gig på ett stort bröllop, på Måndag ska jag köpa förstärkaren av honom och på Tisdag sätter han sig på planet tillbaka till Brighton, England.
Så Torsdagen var lite av en sorgsen dag. Det kändes som slutet på en liten era, på något konstigt sätt. Slim har lärt mig otroligt mycket under de här veckorna och jag tar med mig ett gitarrfodral FYLLT med kunskap och erfarenheter. Inte bara om musik utan även om livet i stort.
I Fredags hände en sjukt oväntad och rätt rolig grej. Jag satt och spelade i Hyde Park som vanligt då en 50-ish gammal man kom fram och pratade med mig. Med sig hade han ett fodral innehållande en fiol och rätt var det var frågade han om han kunde få spela med mig i ett par låtar - självklart fick han det! Jag travade igång introt till Bob Dylans, Girl From The North Country, och han följde snabbt efter. Efter bara ett par ackord lät det som om han inte gjort annat än spelat Dylan-ballader. Det blev väldigt effektfullt med fiolens valsande i bakgrunden och låten lyfte som den aldrig gjort tidigare!
Vi fortsatte och spelade en låt till efter det och började bygga en liten nyfiken publik. Det var första gången någonsin jag spelat tillsammans med någon på det sättet och det var en JÄVLIGT häftig upplevelse som gav mersmak! Det visade sig så klart att Mark (från Belgen) var en gammal proffs-violinist, och det märktes verkligen på hans sätt att snabbt få en känsla för låtarna och hans otroliga musiköra.
I Lördags fick jag sällskap av Viktor och Markus som bestämt ville ta med mig till en plats där de var SÄKRA på att jag skulle kunna känna bra med pengar. Det visade sig att denna platsen var PRECIS vid ingången till operahuset, haha! Det var så klart helt förbjudet att spela där, men jag älskar Mackan och Viktors beslutsamhet att ändå försöka övertala mig att spela där. Övertalningsförsöken lyckades dock inte den gången...
Istället fortsatte vi vidare mot den stora turisthamnen Circular Quay. Där jag efter nya övertalningsförsök till slut satt mig ner och spelade precis vid ingången till en av färjorna. Det var en HEL DEL folk och förutsättningarna för att tjäna bra med pengar fanns helt klart! Och det gick helt ok, i en timme, tills en vakt kom fram och frågade efter mitt buskingpass. "Ok, men det har jag ju så det borde vara lugnt", tänkte jag. Så jag visade honom mitt pass i tron om att jag skulle få spela vidare. Men tydligen innefattar inte mitt pass Circular Quay utan endast centrala Sydney. Bummer. Bara att packa ihop. Jag hann i alla fall få in en del pengar (ca 26 dollar) under den knappa timmen jag spelade och hela dagen artade sig i ett rolig liten musikexpedition.
Idag (Söndag) är jag tillbaka i gamla goda Hyde Park och har jag spelat ca två timmar (från 10 till 12) under vilka jag fick in dryga 68 dollar - fullt godkänt! Imorgon lämnar jag Sydney tillsammans med Viktor och två andra svenskar som precis anlänt från Melbourne. Vi tar nattbussen upp till Byron Bay där planen är att försöka söka jobb på den stora musikfestivalen, Blues fest, som går av stapeln Torsdag-Söndag. Lyckas vi inte med det tvingas vi nog åka vidare innan helgen pga det dyra boendet i under festivaliteterna (en natt på hostel går på upp emot 50 dollar!). Tanken är att vi ska försöka tälta eller liknande i några dagar för att slippa checka in på något dyrt hostel. Återstår att se hur det kommer att gå med det...
Det var nog allt jag hade på hjärtat för den här gången. Risken finns att inläggsfrekvensen kommer vara lite lägre under kommande veckorna då jag planerar att resa upp över östkusten. Men jag ska försöka få iväg något inlägg eller två under resandet. Annars hörs lovar jag en rapport när jag kommer upp till Brisbane, där jag tänkt stanna ett tag och jobba in pengar.
På återhörande!
lördag 31 mars 2012
måndag 26 mars 2012
Höstlöven sprids med vinden
Vi är ett gäng svenskar som blivit rätt sammansvetsade på hostlet där jag bor. Det är fyra Falun-bor, två stycken från Lund, en från Västerås och jag. Tyvärr sprids vi med vinden denna i övrigt så soliga Tisdag. Oskar (Västerås) beger sig upp mot Byron Bay, och på Torsdag gör Viktor och Emma (Falun) samma resa. Lundaborna flyttar ut från hostlet för att istället bosätta sig i en kollektivlägenhet inne i centrum. En lägenhet de tyckte att jag också skulle flytta in i. Jag trivs dock på hostlet och i mitt rum, så jag är lite i valet och kvalet om jag ska haka på erbjudandet. Det HADE ju faktiskt varit rätt gött med gratis wifi, eget kök, tvättmaskin och roliga rumskamrater...
Det är nu bara jag och Mackan och Mackan (båda mackorna från Falun) som bor kvar på elefanten. Men vi kommer nog hålla kontakten allihopa och med stor säkerhet mötas upp igen utefter östkusten.
Jag skrivit en ny låt som jag börjat spela lite på gatan. När Slim hörde den första gången så kom han fram och frågade: "That last song, who is that?" och efter att jag lite försynt berättat att det var min egen så sa han: "That's a good one man, you should do more of that stuff!", vilket var en härlig ego-boost. I övrigt har dock spelandet känts rätt tungt den senaste tiden. Det är mycket mindre turister around allteftersom Sydney går mot höst, och det är inte lika kul att spela när det är lite folk. Om en vecka har dock australiensarna höstlov i tre veckor framåt, då lärt det bli mer fart igen. Efter det så kommer jag åka uppåt östkusten. Om inte ännu tidigare.
Ikväll är det åter igen korpfotbollskväll med britterna vilket borde bli kul!
Allt för nu. På återhörande.
Det är nu bara jag och Mackan och Mackan (båda mackorna från Falun) som bor kvar på elefanten. Men vi kommer nog hålla kontakten allihopa och med stor säkerhet mötas upp igen utefter östkusten.
Jag skrivit en ny låt som jag börjat spela lite på gatan. När Slim hörde den första gången så kom han fram och frågade: "That last song, who is that?" och efter att jag lite försynt berättat att det var min egen så sa han: "That's a good one man, you should do more of that stuff!", vilket var en härlig ego-boost. I övrigt har dock spelandet känts rätt tungt den senaste tiden. Det är mycket mindre turister around allteftersom Sydney går mot höst, och det är inte lika kul att spela när det är lite folk. Om en vecka har dock australiensarna höstlov i tre veckor framåt, då lärt det bli mer fart igen. Efter det så kommer jag åka uppåt östkusten. Om inte ännu tidigare.
Ikväll är det åter igen korpfotbollskväll med britterna vilket borde bli kul!
Allt för nu. På återhörande.
onsdag 21 mars 2012
Fotboll, bärs och orakade britter
Slim och ett 20-tal andra britter bosatta i Sydney har som tradition att träffas varje Onsdag för att spela lite fotboll, ta ett nattbad, grilla och dricka bärs. Jag har länge varit sugen på att haka på men den senaste tiden har fotbollen tyvärr blivit inställd pga för dåligt väder. Igår blev det dock av till slut!
Fotbollsmatchen var väldigt prestigelös och avslappnad. Vi lirade i en park och använde ryggsäckar som målstolpar. Trots detta så var det ett rätt högt tempo och stundtals rätt bra lir (trots den usla gräsmattan). Det var framför allt jävligt kul att äntligen få lira lite korpboll igen, det var bra länge sedan sist! Även skönt att få ge kroppen en rejäl genomkörare och rensa ur systemet med ett ordentligt två-timmars träningspass.
Efter matchen svalkade vi oss med ett snabbt nattdopp för att sedan sätta oss vid grillen, dricka öl, käka korv och softa i solnedgången. Mycket gött! Det fanns en hel del sköna karaktärer att sitta och lyssna på (även om jag förstod ca. 60% av vad som sas pga de ÖVERVIKTIGT tjocka dialekterna). Bland annat en skön snubbe från Yorkshire, Galvin, som inte lämnade EN mening utan ett "fucking". Jag har nog aldrig tidigare hört någon säga ordet "fucking" så många gånger men med en så vänlig framtoning.
Idag vill det sig inte bättre än att regnet hittat tillbaka till Sydney. Men det är bara att vänta ut stormen och försöka muntra upp sig med att väderprognosen (som dock ALDRIG verkar stämma här i Australien) lovar fint väder hela helgen. En helg utan större arrangemang eller andra busking-förhindrande aktiviteter bör kunna innebära bra klirr i kassan!
Nu ska jag fortsätta plöja podcasts, filmer och serier resten av dagen. Först upp - Filip och Fredriks senaste podcastavsnitt!
Simma lugnt.
Fotbollsmatchen var väldigt prestigelös och avslappnad. Vi lirade i en park och använde ryggsäckar som målstolpar. Trots detta så var det ett rätt högt tempo och stundtals rätt bra lir (trots den usla gräsmattan). Det var framför allt jävligt kul att äntligen få lira lite korpboll igen, det var bra länge sedan sist! Även skönt att få ge kroppen en rejäl genomkörare och rensa ur systemet med ett ordentligt två-timmars träningspass.
Efter matchen svalkade vi oss med ett snabbt nattdopp för att sedan sätta oss vid grillen, dricka öl, käka korv och softa i solnedgången. Mycket gött! Det fanns en hel del sköna karaktärer att sitta och lyssna på (även om jag förstod ca. 60% av vad som sas pga de ÖVERVIKTIGT tjocka dialekterna). Bland annat en skön snubbe från Yorkshire, Galvin, som inte lämnade EN mening utan ett "fucking". Jag har nog aldrig tidigare hört någon säga ordet "fucking" så många gånger men med en så vänlig framtoning.
Idag vill det sig inte bättre än att regnet hittat tillbaka till Sydney. Men det är bara att vänta ut stormen och försöka muntra upp sig med att väderprognosen (som dock ALDRIG verkar stämma här i Australien) lovar fint väder hela helgen. En helg utan större arrangemang eller andra busking-förhindrande aktiviteter bör kunna innebära bra klirr i kassan!
Nu ska jag fortsätta plöja podcasts, filmer och serier resten av dagen. Först upp - Filip och Fredriks senaste podcastavsnitt!
Simma lugnt.
måndag 19 mars 2012
Sex Laksa i en Laksa-ask
Hej igen. Dålig diciplin på uppdateringarna nu. Men så var det, så är det.
Jag har väl inga major news att komma med sedan sist jag vinkade in här, men något ska jag väl kunna skriva hem om. Senast skrev jag att jag skulle få låna Slims förstärkare i tre dagar medan han var iväg på byggjobb, men det föll sig så att han bara behövdes en dag. Därför har jag som vanligt fått slita på med min ordinarie stärkare. Torsdagen och Fredagen kom och jag och Slim körde vår vanliga rutin: Han, morgon pigg som han är, sätter igång vid halv 10-tiden. Jag dyker upp vid halv 11, lämnar mina prylar och kilar sedan iväg in till stan för en snabb frukost (orkar/hinner aldrig fixa egen frukost på hostlet). Jag tar sedan över spelandet i en timma mellan ca. 11.15-12.15. Därefter kommer Slim tillbaka och kör en timme (12.20-13.20), varpå jag löser av honom och spelar 13.30-14-30. Så där håller det på så länge vi orkar. Oftast är man rätt sliten efter två set men kämpar sig igenom ett sista för pengarnas skull. Det bästa passet är det andra, mitt på dagen, då många har lunch. Går det bra då kan jag få in över 40 dollar på en timme.
Helgen, som annars är den stora pengakon, blev tyvärr till stora delar förstörd av St. Patricks Day. Vi kunde bara spela lite grann på Lördagen och Söndag spelade jag inte alls pga allt firande (med bland annat hög live-musk) som pågick i Hyde Park.
Men St. Patricks Day var givetvis in BARA negativ! Med tanke på de dåliga buskingförhållandena så kunde vi istället med gott samvete vara med och fira tillsammans med resten av Sydney! Och SOM det firades. Irländarna var så klart värst, eftersom att det är deras älskade högtid. De värsta drack nog konstant från tidig Fredag morgon till tidig Måndag morgon.
I Söndags var jag en sväng till Fox Studios och hämtade mitt nya visakort som min käre mor skickat till en arbetskollegas dotter som bor och jobbar i Sydney. Jag mötte henne på cafét där hon jobbar och började prata lite med chefen på stället. Han hade fått höra att jag var "musiker" och eftersom att de ofta hyr in live-musik så var han intresserad av ett smakprov på den musik jag spelar. Därför var jag stora delar av Måndagen upptagen med att försöka spela in någon form av demo som jag kan ge honom. Tyvärr har jag bara mobilen att spela in på, så det är näst intill omöjligt att få till ett okej sound... Jag hopopas att jag ska kunna få ihop någonting i dagarna för att sedan, med lite tur, kanske få ett gig!
Idag (Tisdag) har det gått bättre än vanligt för att vara en vardag. Jag spelade bara två timmar men fick ändå ihop hela 64 dollar. Ikväll är det traditionsenlig "Laksa" med Slim på den närliggande kinakrogen. De har en deal där man får två REDIGA Laksas för 12 dollar. Första, andra, tredje, SÅLD till de två fattiga musikerna i trasiga skor.
Puh. Det är allt jag orkar skriva för nu.
RESULTAT:
Torsdag: 65,5 dollar
Fredag: 52 dollar
Lördag: 41 dollar
Söndag: 0 dollar
Måndag: 12 dollar (egentligen bara ute för att spela in tillsammans med Slim, men folk gav oss lite slantar i handen ändå. Rätt storartat vad folk är givmilda!)
Tisdag: 64
På återhörande.
Jag har väl inga major news att komma med sedan sist jag vinkade in här, men något ska jag väl kunna skriva hem om. Senast skrev jag att jag skulle få låna Slims förstärkare i tre dagar medan han var iväg på byggjobb, men det föll sig så att han bara behövdes en dag. Därför har jag som vanligt fått slita på med min ordinarie stärkare. Torsdagen och Fredagen kom och jag och Slim körde vår vanliga rutin: Han, morgon pigg som han är, sätter igång vid halv 10-tiden. Jag dyker upp vid halv 11, lämnar mina prylar och kilar sedan iväg in till stan för en snabb frukost (orkar/hinner aldrig fixa egen frukost på hostlet). Jag tar sedan över spelandet i en timma mellan ca. 11.15-12.15. Därefter kommer Slim tillbaka och kör en timme (12.20-13.20), varpå jag löser av honom och spelar 13.30-14-30. Så där håller det på så länge vi orkar. Oftast är man rätt sliten efter två set men kämpar sig igenom ett sista för pengarnas skull. Det bästa passet är det andra, mitt på dagen, då många har lunch. Går det bra då kan jag få in över 40 dollar på en timme.
Helgen, som annars är den stora pengakon, blev tyvärr till stora delar förstörd av St. Patricks Day. Vi kunde bara spela lite grann på Lördagen och Söndag spelade jag inte alls pga allt firande (med bland annat hög live-musk) som pågick i Hyde Park.
Men St. Patricks Day var givetvis in BARA negativ! Med tanke på de dåliga buskingförhållandena så kunde vi istället med gott samvete vara med och fira tillsammans med resten av Sydney! Och SOM det firades. Irländarna var så klart värst, eftersom att det är deras älskade högtid. De värsta drack nog konstant från tidig Fredag morgon till tidig Måndag morgon.
I Söndags var jag en sväng till Fox Studios och hämtade mitt nya visakort som min käre mor skickat till en arbetskollegas dotter som bor och jobbar i Sydney. Jag mötte henne på cafét där hon jobbar och började prata lite med chefen på stället. Han hade fått höra att jag var "musiker" och eftersom att de ofta hyr in live-musik så var han intresserad av ett smakprov på den musik jag spelar. Därför var jag stora delar av Måndagen upptagen med att försöka spela in någon form av demo som jag kan ge honom. Tyvärr har jag bara mobilen att spela in på, så det är näst intill omöjligt att få till ett okej sound... Jag hopopas att jag ska kunna få ihop någonting i dagarna för att sedan, med lite tur, kanske få ett gig!
Idag (Tisdag) har det gått bättre än vanligt för att vara en vardag. Jag spelade bara två timmar men fick ändå ihop hela 64 dollar. Ikväll är det traditionsenlig "Laksa" med Slim på den närliggande kinakrogen. De har en deal där man får två REDIGA Laksas för 12 dollar. Första, andra, tredje, SÅLD till de två fattiga musikerna i trasiga skor.
Puh. Det är allt jag orkar skriva för nu.
RESULTAT:
Torsdag: 65,5 dollar
Fredag: 52 dollar
Lördag: 41 dollar
Söndag: 0 dollar
Måndag: 12 dollar (egentligen bara ute för att spela in tillsammans med Slim, men folk gav oss lite slantar i handen ändå. Rätt storartat vad folk är givmilda!)
Tisdag: 64
På återhörande.
tisdag 13 mars 2012
Spela för överlevnad(ish)
Den tredje veckan som gatumusikant har tagit sin början. Efter att ha betalt hyran och Bon Iver-biljetten så hade jag i Måndags 5 dollar på mitt Australiensiska konto, samt 22 Dollar på fickan. Nu lever jag verkligen dag för dag! (Att jag har mer pengar på mitt Svenska konto, som jag i och för sig inte kommer åt för tillfället, låtsas jag inte om för att öka dramatiken.) För att höja insattserna ännu mer så har jag gått och blivit förkyld, vilket innebär att min röst är bräckligare än vanligt. Detta innebar att jag bara klarade av en knapp timmes spelande i Måndags och fick endast in skrala 17 dollar. På Tisdagen kände jag mig fortfarande hängig men var TVUNGEN att få ihop pengar till mat. Så jag tog mig i kragen och spelade 2,5 timmar och fick ihop 50 dollar. Det gav mig lite mer andrum.
Idag (Onsdag) har jag fått äran att låna Slims finförstärkare i tre dagar medan han är och hjälper en kompis på ett bygge. Jag är fortfarande lite krasslig men med den nya stärkaren är det lättare att sjunga och man behöver inte anstränga rösten lika mycket. Eftersom att jag är ensam måste jag dock spela i ett sträck. Därför har jag bestämt mig för att avvakta till i eftermiddag och sedan försöka spela dryga två timmar non stop. Perioden 15.30-17.30 brukar vara rätt lönsam så jag hoppas att det ska gå ihop.
Bon Iver-konserten i Måndags var så klart fantastisk! Det var i stort sätt samma show som den jag såg i Stockholm i November(?) förutom några smärre förändringar i setlisten. Personligen hade jag dock hoppats på ett liiite mer akustiskt präglat uppträdande nu när de hade förmånen att tillgå Operahusets magiska akustik. Men tyvärr så ville de tydligen inte ändra showen utefter de yttre förutsättningarna. Lite synd. But still, Bon Iver är det bästa jag sett live. Någonsin.
Idag (Onsdag) har jag fått äran att låna Slims finförstärkare i tre dagar medan han är och hjälper en kompis på ett bygge. Jag är fortfarande lite krasslig men med den nya stärkaren är det lättare att sjunga och man behöver inte anstränga rösten lika mycket. Eftersom att jag är ensam måste jag dock spela i ett sträck. Därför har jag bestämt mig för att avvakta till i eftermiddag och sedan försöka spela dryga två timmar non stop. Perioden 15.30-17.30 brukar vara rätt lönsam så jag hoppas att det ska gå ihop.
Bon Iver-konserten i Måndags var så klart fantastisk! Det var i stort sätt samma show som den jag såg i Stockholm i November(?) förutom några smärre förändringar i setlisten. Personligen hade jag dock hoppats på ett liiite mer akustiskt präglat uppträdande nu när de hade förmånen att tillgå Operahusets magiska akustik. Men tyvärr så ville de tydligen inte ändra showen utefter de yttre förutsättningarna. Lite synd. But still, Bon Iver är det bästa jag sett live. Någonsin.
lördag 10 mars 2012
A Sunday smile
Dåligt med uppdateringar den senaste tiden. Det beror på två posetiva saker och en negativ. De två posetiva: Det har varit strålande väder hela helgen, vilket betytt mycket jobb. Den negativa: Att jag är kroniskt slö.
Idag är det Söndag, solsken och jobb för fulla muggar. Därför slänger jag ihop detta under min lediga timme. Hela helgen har jag haft full fokus på gatumusiken. Jag har en hel del utgifter i dagarna och därför måste slantarna rulla i gitarrfodralet. På Fredagen testade vi en ny spelplats, fortfarande i Hyde Park men i en annan del av den enorma parken. Det gick ok. På knappa tre timmar fick jag in 52 Dollar. På kvällen gick jag ut med ett gäng svenskar jag lärt känna, vilket gjorde att jag var lite skrajsen för hur rösten m.m. skulle kännas på den så VIKTIGA Lördagen. Men det visade sig vara lungt. Hela Lördagen kändes det sjukt kul att spela och på 2,5 timmar spelade jag in 66,5 Dollar. Anledningen till att sista passet bara blev en halvtimme var för att det mitt i en sång kom fram en nerdrogad logis och skrek att han skulle slå in skallen på mig för att jag hade kört en låt på svenska. Han ville se mitt buskingpass och var allmänt jävligt stökig. Nu i efterhand garvar man så klart bara åt grabben men just då blev jag rätt skakis. Efter den incidententen tappade jag lusten och bestämde mig för att call it day.
Söndagen har börjat riktigt bra. På en timme har jag redan spelat in 42 dollar och det känns som att det kan bli en riktigt lönsam dag! Igår bangade jag utgång av främst en anledning: Idag är det BON IVER LIVE I OPERAHUSET! Efter klockan fem idag ska jag möta upp snubben som jag ska köpa biljetten av och klockan 21 ikväll så smaskar Justin igång den första låten (som jag antar kommer vara Perth). Detta tornar upp sig till att kunna bli en riktigt hyvens dag down under!
Det var det. Nu måste jag klämma något att käka och sedan tillbaka till Hyde Park för andra passet. På återförande!
Idag är det Söndag, solsken och jobb för fulla muggar. Därför slänger jag ihop detta under min lediga timme. Hela helgen har jag haft full fokus på gatumusiken. Jag har en hel del utgifter i dagarna och därför måste slantarna rulla i gitarrfodralet. På Fredagen testade vi en ny spelplats, fortfarande i Hyde Park men i en annan del av den enorma parken. Det gick ok. På knappa tre timmar fick jag in 52 Dollar. På kvällen gick jag ut med ett gäng svenskar jag lärt känna, vilket gjorde att jag var lite skrajsen för hur rösten m.m. skulle kännas på den så VIKTIGA Lördagen. Men det visade sig vara lungt. Hela Lördagen kändes det sjukt kul att spela och på 2,5 timmar spelade jag in 66,5 Dollar. Anledningen till att sista passet bara blev en halvtimme var för att det mitt i en sång kom fram en nerdrogad logis och skrek att han skulle slå in skallen på mig för att jag hade kört en låt på svenska. Han ville se mitt buskingpass och var allmänt jävligt stökig. Nu i efterhand garvar man så klart bara åt grabben men just då blev jag rätt skakis. Efter den incidententen tappade jag lusten och bestämde mig för att call it day.
Söndagen har börjat riktigt bra. På en timme har jag redan spelat in 42 dollar och det känns som att det kan bli en riktigt lönsam dag! Igår bangade jag utgång av främst en anledning: Idag är det BON IVER LIVE I OPERAHUSET! Efter klockan fem idag ska jag möta upp snubben som jag ska köpa biljetten av och klockan 21 ikväll så smaskar Justin igång den första låten (som jag antar kommer vara Perth). Detta tornar upp sig till att kunna bli en riktigt hyvens dag down under!
Det var det. Nu måste jag klämma något att käka och sedan tillbaka till Hyde Park för andra passet. På återförande!
torsdag 8 mars 2012
Rättelse
Förra inlägget stämmer inte riktigt. I själva verket så avtog regnet framåt eftermiddagen och jag hann med en desperat liten mini-spelning på kvällskvisten som genererade HELA 17 Dollar...
TORSDAGSRESULTAT: 17 Dollar.
Idag är det däremot strålande väder och jag siktar på att spela åtminstånde tre timmar, kanske fyra om det går bra. Återkommer som vanligt med rapport.
TORSDAGSRESULTAT: 17 Dollar.
Idag är det däremot strålande väder och jag siktar på att spela åtminstånde tre timmar, kanske fyra om det går bra. Återkommer som vanligt med rapport.
onsdag 7 mars 2012
Bokföring
Oj, höll på att glömma det viktigaste, dagsresultaten. Annars tror ni väl att jag bara postar de dagarna då det går bra.
TISDAGSRESULTAT: 35 Dollar.
ONSDAGSRESULTAT: 36 Dollar.
TORSDAGSRESULTAT: 0 Dollar. (pga regn)
Det är knapert nu...
TISDAGSRESULTAT: 35 Dollar.
ONSDAGSRESULTAT: 36 Dollar.
TORSDAGSRESULTAT: 0 Dollar. (pga regn)
Det är knapert nu...
Med en lilltå i den magiska musikdammen
Tisdagen gick segt. På två timmar lyckades jag bara spela in 36 dollar, och även Slim spelade in betydligt mindre än vanligtvis. Jag vet inte om det beror på vädret, att säsongen på allvar börjat dala eller helt enkelt dålig musikinsatts från vår sida. Troligtvis en kombination.
Efter den korta "arbetsdagen" gick jag en sväng till parken för att repa in några Bon Iver-låtar. Planen: Att Justin och grabbarna ska passera Hyde Park någon gång under deras tredagarsvistelse här i Sydney och med lagom mycket tajming och tur, så ska jag sitta där och spela en av deras låtar. De ska stanna upp, garva åt situationen, vi börjar snacka och hips vips så är jag medbjuden som rodie på resten av deras turnè. Enkelt!
På kvällen barkade det åt fest med de nyinflyttade rumskamraterna. Mitt rum har nu blivit betydligt skönare efter att de två stumma tyskarna samt den argsinta britten flyttat ut, och ersatts av en skön holländare, en trevligt ödmjuk britt samt en jävla partyprisse till kanadick. Utekvällen blev den helt klart bästa och roligaste hittills!
Onsdagen kantades av fortsatt seg inkomst samt en kamp mot att övervinna bakfyllan som satte käppar mellan strängarna. Det blev bara två timmars spelning innan rösten gav upp totalt.
Planen för kvällen var att jag skulle haka med Slim och spela korpfotboll med ett gäng medelålders britter, något som jag såg väldigt mycket fram emot. Tyvärr så började det än en gång skrikregna och vi hamnade istället på Slims lokala stammisbar. Där blev vi kvar i över fem timmar, pratandes om allt ifrån fotboll till gamla musikminnen, till allmän världsåskådning. Vi träffade även ett par ifrån Australien där den manliga halvan jobbade inom ljudteknik. Han hade ett eget företag där han levererade det bästa ljudet till den yppersta överklassen. Han hade dessutom turnerat som ljudtekniker med flera stora band, bland annat Prince! Det hela slutade såklart i en HÖG sköna "on the road"-anekdoter från både Slim och ljudsnubben. Själv lutade jag mig tillbaka, lyssnade, och njöt. Hela kvällen satt jag och tänkte på två saker: Det HÄR är livet, och fan vad synd att vi inte har någon riktig barkultur i Sverige.
Ljudkillen och hans sambo berättade även om en stor bluesfestival som äger rum i Byron Bay, 5-9 April. Namn som Cosby Stills & Nash, Seasick Steve, Earth Wind & Fire, MY MORNING JACKET(!), Donovan, Lucinda Williams, The Pogues, Alabama 3, Steve Earle m.fl. De berättade även att de brukar anhållas en "busking competition" där man får uppträda på en stor scen. DET hade ju varit något! Jag som dessutom planerat att åka vidare till Byron Bay precis vid den tiden. Den ända egentliga haken är att biljetterna kostar 500 dollar (för fem dagar inklusive camping), så det är ändå ett beslut som tål att tänkas över. Jag har tyvärr inte hur mycket pengar som helst.
Dessutom fick jag precis nu, i skrivandets stund, ett sms från en "Sam" som är villig att sälja en biljett till en av de tre utsålda Bon Iver-konserterna i Sydney Opera House 11-13 Mars! Han ville ha 130 dollar för en av de bättre platserna (4:e raden från scenen!) - en biljett som hans kompis köpt för det ordinarie priset 180 dollar och som på svarta marknaden EGENTLIGEN kan säljas för uppåt 250-300 dollar. En given deal! Nu hoppas jag bara att inte hinner upptäcka vad han EGENTLIGEN kan tjäna på biljetten innan jag löser ut den av honom Söndag precis innan konserten. Det lutar åt Bon Iver live i Sydney Opera House, tagg!!
Efter den korta "arbetsdagen" gick jag en sväng till parken för att repa in några Bon Iver-låtar. Planen: Att Justin och grabbarna ska passera Hyde Park någon gång under deras tredagarsvistelse här i Sydney och med lagom mycket tajming och tur, så ska jag sitta där och spela en av deras låtar. De ska stanna upp, garva åt situationen, vi börjar snacka och hips vips så är jag medbjuden som rodie på resten av deras turnè. Enkelt!
På kvällen barkade det åt fest med de nyinflyttade rumskamraterna. Mitt rum har nu blivit betydligt skönare efter att de två stumma tyskarna samt den argsinta britten flyttat ut, och ersatts av en skön holländare, en trevligt ödmjuk britt samt en jävla partyprisse till kanadick. Utekvällen blev den helt klart bästa och roligaste hittills!
Onsdagen kantades av fortsatt seg inkomst samt en kamp mot att övervinna bakfyllan som satte käppar mellan strängarna. Det blev bara två timmars spelning innan rösten gav upp totalt.
Planen för kvällen var att jag skulle haka med Slim och spela korpfotboll med ett gäng medelålders britter, något som jag såg väldigt mycket fram emot. Tyvärr så började det än en gång skrikregna och vi hamnade istället på Slims lokala stammisbar. Där blev vi kvar i över fem timmar, pratandes om allt ifrån fotboll till gamla musikminnen, till allmän världsåskådning. Vi träffade även ett par ifrån Australien där den manliga halvan jobbade inom ljudteknik. Han hade ett eget företag där han levererade det bästa ljudet till den yppersta överklassen. Han hade dessutom turnerat som ljudtekniker med flera stora band, bland annat Prince! Det hela slutade såklart i en HÖG sköna "on the road"-anekdoter från både Slim och ljudsnubben. Själv lutade jag mig tillbaka, lyssnade, och njöt. Hela kvällen satt jag och tänkte på två saker: Det HÄR är livet, och fan vad synd att vi inte har någon riktig barkultur i Sverige.
Ljudkillen och hans sambo berättade även om en stor bluesfestival som äger rum i Byron Bay, 5-9 April. Namn som Cosby Stills & Nash, Seasick Steve, Earth Wind & Fire, MY MORNING JACKET(!), Donovan, Lucinda Williams, The Pogues, Alabama 3, Steve Earle m.fl. De berättade även att de brukar anhållas en "busking competition" där man får uppträda på en stor scen. DET hade ju varit något! Jag som dessutom planerat att åka vidare till Byron Bay precis vid den tiden. Den ända egentliga haken är att biljetterna kostar 500 dollar (för fem dagar inklusive camping), så det är ändå ett beslut som tål att tänkas över. Jag har tyvärr inte hur mycket pengar som helst.
Dessutom fick jag precis nu, i skrivandets stund, ett sms från en "Sam" som är villig att sälja en biljett till en av de tre utsålda Bon Iver-konserterna i Sydney Opera House 11-13 Mars! Han ville ha 130 dollar för en av de bättre platserna (4:e raden från scenen!) - en biljett som hans kompis köpt för det ordinarie priset 180 dollar och som på svarta marknaden EGENTLIGEN kan säljas för uppåt 250-300 dollar. En given deal! Nu hoppas jag bara att inte hinner upptäcka vad han EGENTLIGEN kan tjäna på biljetten innan jag löser ut den av honom Söndag precis innan konserten. Det lutar åt Bon Iver live i Sydney Opera House, tagg!!
måndag 5 mars 2012
HiFi-porr!
Måndag.
Samarbetade med Slim idag igen. Vi hade bestämt att han skulle vara på plats först (vid 10-tiden) och spela en timme. Sedan skulle jag komma vid elva och lösa av honom. Som avtalat kom jag dit vid halv 11 för att lämna mina grejer och sedan hinna med en frukost i stan, men Slim syntes inte till. Det visade sig att han kvällen innan hade gått till en bar för att se sitt favoritlag Tottenham ta sig an Manchester United i en viktig hemmamatch i engelska Premier League. (En match som Tottenham snöpligt förlorade med 1-3, trots, enligt Slim, STORT spelövertag matchen igenom!) Problemet var bara att han hade fastnat på sportbaren till fyra på morgonen.
Detta innebar att min utsvultna mage fick offra sig och ta det första passet medan Slim, bakfull och morgontrött, trillade in vid halv 12-tiden. Det hedrar honom dock att han kom över huvud taget efter den natten!
Spelandet kändes bra hela dagen även om det pengamässigt gick rätt segt. Högsäsongen är tyvärr förbi i Sydney och man märker att det inte är lika folkat och turisttätt längre. Vi går mot höst och mellansäsong...
I slutet av "arbetsdagen" fick jag pröva att spela en låt med Slims förstärkare, istället för min billiga skit, och VILKEN skillnad det var! Nirvana och himmelriket på en och samma gång! Bättre än alla droger i Amsterdam! Känslan var...större än livet självt.
Faktum är att om ca. fyra veckor så lämnar Slim Australien för att återvända hem till Storbrittanien igen, och han har erbjudit sig att sälja denna guldklimp till ljudbehållade för nästan samma pris(!) som jag köpte min nuvarande för - 250 dollar. Detta kanonpris för en av de bästa portabla buskingförstärkarna som finns (nypris i Australien ligger runt 700-800 Dollar). Så allt jag behöver göra nu är att bli av med min nuvarande skriklåda lagom tills att Slim åker hem. Sedan sitter jag på ett HiFi-ljud som med ENKELHET masserar hela Hyde Park. Längtar redan!!
DAGENS RESULTAT: 52 Dollar.
Samarbetade med Slim idag igen. Vi hade bestämt att han skulle vara på plats först (vid 10-tiden) och spela en timme. Sedan skulle jag komma vid elva och lösa av honom. Som avtalat kom jag dit vid halv 11 för att lämna mina grejer och sedan hinna med en frukost i stan, men Slim syntes inte till. Det visade sig att han kvällen innan hade gått till en bar för att se sitt favoritlag Tottenham ta sig an Manchester United i en viktig hemmamatch i engelska Premier League. (En match som Tottenham snöpligt förlorade med 1-3, trots, enligt Slim, STORT spelövertag matchen igenom!) Problemet var bara att han hade fastnat på sportbaren till fyra på morgonen.
Detta innebar att min utsvultna mage fick offra sig och ta det första passet medan Slim, bakfull och morgontrött, trillade in vid halv 12-tiden. Det hedrar honom dock att han kom över huvud taget efter den natten!
Spelandet kändes bra hela dagen även om det pengamässigt gick rätt segt. Högsäsongen är tyvärr förbi i Sydney och man märker att det inte är lika folkat och turisttätt längre. Vi går mot höst och mellansäsong...
I slutet av "arbetsdagen" fick jag pröva att spela en låt med Slims förstärkare, istället för min billiga skit, och VILKEN skillnad det var! Nirvana och himmelriket på en och samma gång! Bättre än alla droger i Amsterdam! Känslan var...större än livet självt.
Faktum är att om ca. fyra veckor så lämnar Slim Australien för att återvända hem till Storbrittanien igen, och han har erbjudit sig att sälja denna guldklimp till ljudbehållade för nästan samma pris(!) som jag köpte min nuvarande för - 250 dollar. Detta kanonpris för en av de bästa portabla buskingförstärkarna som finns (nypris i Australien ligger runt 700-800 Dollar). Så allt jag behöver göra nu är att bli av med min nuvarande skriklåda lagom tills att Slim åker hem. Sedan sitter jag på ett HiFi-ljud som med ENKELHET masserar hela Hyde Park. Längtar redan!!
DAGENS RESULTAT: 52 Dollar.
söndag 4 mars 2012
Slimpelt
Igår, Söndag, teamade jag för första gången upp med Slim för att pröva på ett samarbete, och som både han och jag förutspått så var det ett framgångsrecept. Det var himmelskt skönt att bara behöva spela en timme åt gången för att sedan kunna ta en välbehövlig paus, köpa vatten, ta en sväng till biblan osv. Gatumusicerandet blev även betydligt mer socialt och när man kan sitta och snacka skit en stund under avbytena. Vi hann spela två timmar var innan regnet kom, och på de två timmarna skrapade jag ihop 55 dollar - nytt personligt rekord! Detta samtidigt som spelandet kändes betydligt mer lustfyllt och inte lika slitsamt som förr, när jag ensam gjorde två timmar i sträck. Det verkar med andra ord som att jag och Slim kommer att fortsätta samarbeta under de veckor som återstår innan han beger sig hemmåt igen.
Under dagen träffade jag ett par som föreslog att jag borde skaffa mig ett kort med kontaktinformation, utifall folk skulle vilja hyra in mig till privatspelningar eller liknande. Den tanken har inte ens snuddat vid mig tidigare, men kanske skulle det vara en smart grej... Paret var i alla fall intresserade av att kanske hyra in mig i framtiden och tog mitt nummer. Så nu är det bara att hålla tummarna för ett samtal. Hade varit sjukt mäktigt om de hörde av sig!
Annars inget nytt på västfronten.
DAGENS RESULTAT: 55 Dollar.
Under dagen träffade jag ett par som föreslog att jag borde skaffa mig ett kort med kontaktinformation, utifall folk skulle vilja hyra in mig till privatspelningar eller liknande. Den tanken har inte ens snuddat vid mig tidigare, men kanske skulle det vara en smart grej... Paret var i alla fall intresserade av att kanske hyra in mig i framtiden och tog mitt nummer. Så nu är det bara att hålla tummarna för ett samtal. Hade varit sjukt mäktigt om de hörde av sig!
Annars inget nytt på västfronten.
DAGENS RESULTAT: 55 Dollar.
torsdag 1 mars 2012
Setlist
Några har frågat om vilka låtar jag spelar, så här kommer en liten lista på de låtar jag rullat runt så här långt:
- Tangle In This Trampled Wheat (The Tallest Man On Earth)
- Moonshiner (Bob Dylan)
- The Weary Kind (Ryan Bingham)
- Like The Wheel (The Tallest Man On Earth)
- Don't Think Twice, It's All Right (Bob Dylan)
- No Woman, No Cry (Bob Marley)
- Trown Right At Me (The Tallest Man On Earth)
- It's All Over Now, Baby Blue (Bob Dylan)
- Jag Är Hos Dig Igen (Lars Winnerbäck)
- Don't Let Those Bastards Reel You In (Olle Nyman)
- It Will Follow The Rain (The Tallest Man On Earth)
- A Lion's Heart (The Tallest Man On Earth)
- Love Is All (The Tallest Man On Earth)
- Girl From The North Country (Bob Dylan)
- Spanish Boots Of Spanish Leather (Bob Dylan)
- All The Money I Had Is Gone (The Deep Dark Woods)
- Visions Of Johanna (Bob Dylan)
- If You See Her, Say Hallo (Bob Dylan)
- The Sparrow And The Medicine
- Tangle In This Trampled Wheat (The Tallest Man On Earth)
- Moonshiner (Bob Dylan)
- The Weary Kind (Ryan Bingham)
- Like The Wheel (The Tallest Man On Earth)
- Don't Think Twice, It's All Right (Bob Dylan)
- No Woman, No Cry (Bob Marley)
- Trown Right At Me (The Tallest Man On Earth)
- It's All Over Now, Baby Blue (Bob Dylan)
- Jag Är Hos Dig Igen (Lars Winnerbäck)
- Don't Let Those Bastards Reel You In (Olle Nyman)
- It Will Follow The Rain (The Tallest Man On Earth)
- A Lion's Heart (The Tallest Man On Earth)
- Love Is All (The Tallest Man On Earth)
- Girl From The North Country (Bob Dylan)
- Spanish Boots Of Spanish Leather (Bob Dylan)
- All The Money I Had Is Gone (The Deep Dark Woods)
- Visions Of Johanna (Bob Dylan)
- If You See Her, Say Hallo (Bob Dylan)
- The Sparrow And The Medicine
Arbetslös
Det har uppenbarligen inletts någon form av försenad regnperiod här i Sydney. I tre dagar i sträck har Sydney-himmlen gråtit ur sig alla sorger den burit på under en lång tid av strålande väder. Och än verkar det inte vara över. Enligt prognosen ska det fortsätta regna i flera dagar, och här sitter jag, arbetslös, med trasiga tofflor och en jävla massa växelmynt på fickan...
Igår gjorde dock Sydney ett snyftande uppehåll under några duggande förmiddagstimmar. SNABBT som attan skrapade jag ihop prylarna och småsprang ut till parken för att försöka hinna spela ihop lite fickpengar. Där stötte jag, som så många gånger tidigare, på den störtsköne bluesfarbrorn Lightfoot Slim. När han fick syn på mig, och såg att jag spejade efter en plats att spela på, så hojtade han snabbt: "I'm just about done here Joe, only a couple of more songs, then you can take my spot!". Nog finns det härliga människor allt.
Så jag slog mig ner i gräset bakom för att invänta min tur och SJÄLVKLART även för att lyssna lite på Slims magnifika blues-gung (utifrån måste det ha sett ut som "musik-jedin och hans unga padwan"). Jag ska köpa en skiva av honom så att ni där hemma få höra honom, grym!
Efter att Slim spelat färdigt så småsnackade vi lite medan han började plocka ihop sina grejer, och han kom med förslaget att vi borde dela på den där platsen några gånger i veckan. Det betyder att, på t.ex. Lördagar, då det är mycket folk, så kan vi två dela på den bästa platsen i Hyde Park. Man turas om att spela en timme var och sedan byter man av varandra under hela dagen.
Det finns många fördelar med detta: Dels så kan vi på så sätt hålla en bra plats under HELA Lördagen och dra in mer pengar. Man får även chans att ta flera välbehövliga pauser under dagen, då man kan gå och käka lunch, shoppa eller bara softa - detta medan man kan lämna sina grejer vid spelningsplatsen utan att de riskerar att bli stulna. Så vi bytte nummer och sa att vi skulle höras av.
Så var det min tur. Jag hann spela ihop 32 dollar innan regnet på nytt jagade hem mig till hostlet igen. Bättre än ingenting alls.
DAGENS RESULTAT: 32 Dollar.
Igår gjorde dock Sydney ett snyftande uppehåll under några duggande förmiddagstimmar. SNABBT som attan skrapade jag ihop prylarna och småsprang ut till parken för att försöka hinna spela ihop lite fickpengar. Där stötte jag, som så många gånger tidigare, på den störtsköne bluesfarbrorn Lightfoot Slim. När han fick syn på mig, och såg att jag spejade efter en plats att spela på, så hojtade han snabbt: "I'm just about done here Joe, only a couple of more songs, then you can take my spot!". Nog finns det härliga människor allt.
Så jag slog mig ner i gräset bakom för att invänta min tur och SJÄLVKLART även för att lyssna lite på Slims magnifika blues-gung (utifrån måste det ha sett ut som "musik-jedin och hans unga padwan"). Jag ska köpa en skiva av honom så att ni där hemma få höra honom, grym!
Efter att Slim spelat färdigt så småsnackade vi lite medan han började plocka ihop sina grejer, och han kom med förslaget att vi borde dela på den där platsen några gånger i veckan. Det betyder att, på t.ex. Lördagar, då det är mycket folk, så kan vi två dela på den bästa platsen i Hyde Park. Man turas om att spela en timme var och sedan byter man av varandra under hela dagen.
Det finns många fördelar med detta: Dels så kan vi på så sätt hålla en bra plats under HELA Lördagen och dra in mer pengar. Man får även chans att ta flera välbehövliga pauser under dagen, då man kan gå och käka lunch, shoppa eller bara softa - detta medan man kan lämna sina grejer vid spelningsplatsen utan att de riskerar att bli stulna. Så vi bytte nummer och sa att vi skulle höras av.
Så var det min tur. Jag hann spela ihop 32 dollar innan regnet på nytt jagade hem mig till hostlet igen. Bättre än ingenting alls.
DAGENS RESULTAT: 32 Dollar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)