Det svänger fort här på andra sidan jorden. Vi kan börja i soluppgången, på toppen av skyskrapan, och avsluta med den stenhårda asfalten rakt nedanför.
Det hela började i Söndags då jag, Gustaf, Gabbe, Jesper och Amanda (hela piteå-kolonien med andra ord) bestämde oss för att ta en dagsutflykt till Manly Beach för att kolla in finalen i Australien Open i surfing. I Manly slöt vi sedan upp med min barndomsvän Hedda, som bott och jobbat där i ett par månader.
Efter tävlingarna kunde vi konstatera två saker: Surfing är verkligen ingen publiksport (om man inte är jätteinsatt/om inte vågorna är 27 meter höga) men däremot en jävla folkfest! Den stora stranden där tävlingen ägde rum var FULL av nyfikna åskådare, där uppskattningsvis 20% hade någon som helst aning om vad som pågick i själva tävlingen. Hur som helst var det väldigt kul och spännande att vara med om en tävling med den yppersta världseliten i surfing. En annan kul grej var att vi råkade stå PRECIS på den lilla strandplätt där vinnaren gick i land efter sitt avslutande åk. Vilket ledde till att vi hamnade MITT i hopen av pressfolk som gjorde allt i sin makt för att få en bild, ett ord eller bara lite ÖGONKONTAKT med vinnaren.
Efter tävlingarna slog vi oss ner i skuggan, käkade, badade, snackade skit och drack vin. Senare anslöt även min gamla eurotrip-kompanjon Lena och hennes två medresenärer, som tidigare samma dag anlänt från Melbourne. De var med all rätt slitna efter att ha varit tvungna att spendera en helnatt utanför en låst flygplats i Melbourne för att inte riskera att missa det tidiga morgonflyget. TROTS detta bestämde vi fyra oss för att försöka en så kallad "Nice (efter staden)" - vilket betyder en extra lång utekväll istället för att övernatta på hostel. Vilket i sin tur innebär en "gratis" natt. Ursprunget till namnet "en Nice" kommer från att jag och Lena under våran Eurotrip försökte oss på något liknande i Nice. Den gången lyckades vi, dock inte helt utan konsekvenser...
Den här gången lyckades det inte alls. Efter en skön förfest på stranden och ett snabbt besök på fin live-musikbar i Manly, så började det ösregna. Då barerna, enligt Hedda som också var med, skulle stänga vid 02.00-03.00 och första morgonfärjan skulle gå vid 06.00, så beslöt vi oss för att kasta in handduken. I ösregn, och med vin under fötterna, så tog vi oss efter en genomblöt dryg timme tillbaka till hostlet i Sydney. Ett hostel som GIVETVIS var fullbokat. Lena och de andra hade redan checkat in tidigare under dagen, så för dem var det lugnt. Jag däremot hade ingen plats.
Efter en snabb överläggning på svenska kom vi fram till att två av dem kunde offra sig och dela säng, medan jag skulle försöka smita in. Så medan receptionisten började gå igenom hostelreglerna ("ni får absolut INTE ta in folk som inte bor här osv.) så tassade jag snabbt upp för trapporna till rummet på andra våningen. Där uppe möttes vi sedan upp och så var den natten löst!
På morgonen efter fick vi köra en liknande procedur, för att jag skulle kunna ta mig ut ur hostlet igen med all min packning. Jag var tvungen att ta mig ut obemärkt för att sedan kunna traska in i hostlet som en vanlig gäst och på nytt prova checka in för nästa natt. Även detta gick LÄSKIGT välsmort, och som tur var så hade de då några lediga sängar den gången.
Under Måndagen slöt jag upp med Gabbe och Gustaf för ett besök på The Sydney Aquarium. Det var en sevärd upplevelse med 50% fascination för stora hajar och rockor, samt 50% sköna garv åt sjuka djur som man inte kunde föreställa sig fanns på riktigt. En parentes: Under första timmen gick jag och Gustaf runt och hånade alla "köpta" turister som satte i sig popcorn och annat snacks under turen, saker som man EGENTLIGEN inte är sugen på, utan mest köper BARA för att de säljer det där inne i akvariumet. Detta slutade SJÄLVKLART i att vi själva satt och mumsade på varsin flottigt turistdyr godbit en timme senare...
Okej, nu till den hårda landningen på asfalten. Bakslagen. Under heldagen i Manly hade jag nämligen råkat tappa mitt visa-kort. Jag var alltså tvungen att spärra kortet och nu får jag inte ut ett öre pengar från banken. Istället måste jag hålla på och låna pengar tills att detta är löst, vilket kan ta flera dagar. DESSUTOM så har min PLÅGA till iphone totaldött. Alla bilder, kontaktuppgifter, och anteckningar är onåbara och jag är HELT okontaktbar. Jag får inte ens tag i Lena, som bor på SAMMA hostel. Utan telefon kan jag desutom inte ringa till Nordea och lösa mina bankproblem. Jag kan inte heller ringa hem och få råd om hur jag ska lösa detta på bästa sätt. Skjut mig. Hädan efter kör vi tydligen, Australien - The hardcore way.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar