Tisdagen gick segt. På två timmar lyckades jag bara spela in 36 dollar, och även Slim spelade in betydligt mindre än vanligtvis. Jag vet inte om det beror på vädret, att säsongen på allvar börjat dala eller helt enkelt dålig musikinsatts från vår sida. Troligtvis en kombination.
Efter den korta "arbetsdagen" gick jag en sväng till parken för att repa in några Bon Iver-låtar. Planen: Att Justin och grabbarna ska passera Hyde Park någon gång under deras tredagarsvistelse här i Sydney och med lagom mycket tajming och tur, så ska jag sitta där och spela en av deras låtar. De ska stanna upp, garva åt situationen, vi börjar snacka och hips vips så är jag medbjuden som rodie på resten av deras turnè. Enkelt!
På kvällen barkade det åt fest med de nyinflyttade rumskamraterna. Mitt rum har nu blivit betydligt skönare efter att de två stumma tyskarna samt den argsinta britten flyttat ut, och ersatts av en skön holländare, en trevligt ödmjuk britt samt en jävla partyprisse till kanadick. Utekvällen blev den helt klart bästa och roligaste hittills!
Onsdagen kantades av fortsatt seg inkomst samt en kamp mot att övervinna bakfyllan som satte käppar mellan strängarna. Det blev bara två timmars spelning innan rösten gav upp totalt.
Planen för kvällen var att jag skulle haka med Slim och spela korpfotboll med ett gäng medelålders britter, något som jag såg väldigt mycket fram emot. Tyvärr så började det än en gång skrikregna och vi hamnade istället på Slims lokala stammisbar. Där blev vi kvar i över fem timmar, pratandes om allt ifrån fotboll till gamla musikminnen, till allmän världsåskådning. Vi träffade även ett par ifrån Australien där den manliga halvan jobbade inom ljudteknik. Han hade ett eget företag där han levererade det bästa ljudet till den yppersta överklassen. Han hade dessutom turnerat som ljudtekniker med flera stora band, bland annat Prince! Det hela slutade såklart i en HÖG sköna "on the road"-anekdoter från både Slim och ljudsnubben. Själv lutade jag mig tillbaka, lyssnade, och njöt. Hela kvällen satt jag och tänkte på två saker: Det HÄR är livet, och fan vad synd att vi inte har någon riktig barkultur i Sverige.
Ljudkillen och hans sambo berättade även om en stor bluesfestival som äger rum i Byron Bay, 5-9 April. Namn som Cosby Stills & Nash, Seasick Steve, Earth Wind & Fire, MY MORNING JACKET(!), Donovan, Lucinda Williams, The Pogues, Alabama 3, Steve Earle m.fl. De berättade även att de brukar anhållas en "busking competition" där man får uppträda på en stor scen. DET hade ju varit något! Jag som dessutom planerat att åka vidare till Byron Bay precis vid den tiden. Den ända egentliga haken är att biljetterna kostar 500 dollar (för fem dagar inklusive camping), så det är ändå ett beslut som tål att tänkas över. Jag har tyvärr inte hur mycket pengar som helst.
Dessutom fick jag precis nu, i skrivandets stund, ett sms från en "Sam" som är villig att sälja en biljett till en av de tre utsålda Bon Iver-konserterna i Sydney Opera House 11-13 Mars! Han ville ha 130 dollar för en av de bättre platserna (4:e raden från scenen!) - en biljett som hans kompis köpt för det ordinarie priset 180 dollar och som på svarta marknaden EGENTLIGEN kan säljas för uppåt 250-300 dollar. En given deal! Nu hoppas jag bara att inte hinner upptäcka vad han EGENTLIGEN kan tjäna på biljetten innan jag löser ut den av honom Söndag precis innan konserten. Det lutar åt Bon Iver live i Sydney Opera House, tagg!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar