Akillesfingret

Sedan i lördags har jag i princip inte kunnat spela överhuvudtaget. Detta på grund av att jag fick en blåsa på vänster ringfinger efter förra veckans idoga spelande. En blåsa som sedan sprack och blev infekterad, vilket har gjort att jag inte kan trycka ner en sträng utan att det smärtar i hela handen. Veckan så här långt har alltså mest handlat om att försöka behandla fingret med olika antiinflammatoriska salvor. I onsdags kändes fingret lite bättre så jag gav mig ut till Hove för att prova spela en sväng. Det gick riktigt bra. Jag sålde fem skivor och fick in 45 Pund på lite drygt en timme, men sen fick jag ge upp för smärtan i fingret. Detta ledde tyvärr till att "infektionen" (eller vad fan det nu kan vara) blev värre till torsdagen. Varpå jag bestämde mig för att ta två dagars helvila från spelandet, i förhoppning om att kunna spela lördag och söndag. Jävligt frustrerande att ett litet sår på fingertoppen ska sätta stopp för mig nu när det rullat på så fint ett tag... Sedan i måndags bor jag på hostel i centrala Brighton. Det är väldigt fräscht och lugnt för att vara ett hostel och åttabädsrummet där jag bor är än så länge bara halvfullt. Inga höjdarrumskamrater direkt, om än väldigt trevliga. En turkisk grabb från Schweiz som är ute på en sex månaders rundresa i England och ÄLSKAR sevärdheter. En långsmal något bortkommen kille från Ungern som är här för att jobba. Samt en flamboyant schlagerfantast från Portugal som varit här i ett år och gjort i princip ingenting. Spenderar 75% av dagarna i sängen. Och slutligen en knäpptyst småmystisk man som även han verkar vara här för att jobba. En klassisk "hostelmix" med andra ord. Igår (torsdag) hängde jag på Slim till hans stammishak för att kolla Englands 'vinna eller försvinna'-match mot Uruguay. Det var en minnesvärd upplevelse att få vara på plats i en Klassisk fullsmockad engelsk pub och bevittna ett Klassiskt engelskt VM-debacle live. Britterna var inte allt för uppgivna efter matchen. De svor över ["that ugly fuck"] Suarez i några minuter, beställde en till öl i baren och gick sedan vidare med kvällen som om ingenting hade hänt. "Över här kommer klubbfotbollen alltid att vara viktigare än landslaget", berättade de om och om igen. Men jublet vid Rooneys kvitteringsmål skvallrade om något annat.