Borta och tillbaka

Två år tog det att hitta ut på gatorna igen. Den här gången har jag rest till England för att undersöka om det finns någon möjlighet för mig att tjäna pengar på min musik här. Förhållandena är lite annorlunda sen senast. Nu har jag mer eget material i repertoaren. Jag har även spelat in en skiva med låtar jag skrivit under de senaste två åren, som jag säljer för 5 pund styck. Min geografiska utgångspunkt är Brighton. Framförallt eftersom att Slim, som jag träffade och jobbade ihop med i Australien senast, bor här och kan ge mig välbehövlig vägledning samt tak över huvudet. Slim verkar ha haft det fint sen sist jag såg honom och är sig lik. Han spelar för tillfället i två band (varav ett nyligen varit på en liten USA-turné) samt jobbar vidare med soloprojektet (och den stora inkomstkällan) 'Slim Lightfoot'. När jag skriver det här har jag varit i Brighton i tre dagar (jag landade sent i Söndags). Vädret har så här långt varit strålande och stan känns väldigt sydeuropeisk och hippiehärlig, med en lång strand precis i anknytning till citykärnan (likt Barcelona).Innan jag kom hit så hade jag sett framför mig perfekta förhållanden för gatumusik, dels eftersom att Slim pratat så varmt om staden och dels för att jag hört väldigt fina saker om Brighton som musik- och kulturstad. Men det började tufft. Som vanligt med mitt resande så var trippen hit spontan, dåligt planerad och illa förberedd. Jag hade haft sporadisk kontakt med Slim via Facebook där jag i princip meddelat att jag tänkte komma över och han svarat med att soffan stod till förfogande och att han gärna visade mig ett gäng fina platser att spela på. Men väl på plats fick jag veta att just Brighton är en rätt tuff plats för busking och att Slim mestadels spelade i städerna runt omkring. Lite av ett bakslag för mig som trott att Brighton skulle vara en guldgruva. Det illavarslande första intrycket vägdes dock snabbt upp av att Slim tog mig till en härlig liten livemusikbar (där en ÄKTA gammal bluesfarbror stod för underhållningen) för en första "musicians beer" innan jag ens hunnit lasta av mitt bagage hemmavid. Innan jag kom hit var jag väldigt nyfiken på att se hur Slim bodde. Det visar sig att han de senaste åren hyrt in sig hos en vänlig och vackert excentrisk liten tant (på ca. 150 cm) som äger en stor fyrarumslägenhet i utkanten av centrala Brighton. Älskar stället. Har även hunnit träffa den lilla tantens ytterst levnadsglada dotter som tydligen dejtat frontmannen i det brittiska bandet The Kooks strax innan de slog igenom. Så, gatumusiken. Jag och Slim var runt och gjorde en ordentlig sightseeing på Måndagen där han visade mig de bästa busking-platserna i centrala Brighton. Om jag ska vara helt ärligt så kändes det rätt skralt. Inga tydligt klockrena platser som i Australien. På Tisdagen fick jag skjuts av Slim till platsen vi båda kommit fram till skulle vara mest lönsam. Där hann jag spela en låt innan det kom fram en säkerhetsvakt och sa att jag inte fick spela med förstärkare. Och när jag pratade med annan gatumusiker i närheten så fick jag höra att förstärkare förbjudits i hela staden. Nedslagen gav jag upp för dagen och begav mig till en pub där Slim befann sig tillsammans med klaviaturspelaren från ett av hans band. Tisdagen slutade dock i dur då det visade sig att puben där vi satt hade en "folkmusikkväll" i källaren som skulle till att börja vilken minut som helst. Det var nån form av "open mic-night" och efter en kort övertalning från min mentor bestämde jag mig för att ställa upp med ett par låtar. Det blev en liten succé och efter kvällens slut blev jag erbjuden ett gig på en av folkbarerna här i Brighton, tyvärr först om några månader och då kommer jag inte att vara kvar här längre. Idag, Onsdag, har buskingvindarna vänt! I samråd med Slim och hans mysiga klaviaturkamrat så bestämde jag mig för att prova på utkanterna av Brighton istället för att klämma in mig i centrum. Det visade sig vara ett vinnardrag! Första timman gick fortsatt riktigt trögt med en intäkt på skrala 10 pund. Men efter en lunch och nysamlade krafter beslutade jag mig för att ge det en chans till. Det resulterade i två sålda skivor (varav en signerad lol) och en intäkt på 38 pund. Arbetsdagen slutade i en inkomst på 48 pund på endast två timmar, bättre timpenning än så kunde jag knappast hoppas på! Jag blev dessutom erbjuden ännu ett gig; ett återkommande gig på en av barerna i närheten av där jag spelat. Tyvärr så gällde även detta erbjudande ett antal "spottar" om några månader då jag kommer vara hemma i Sverige igen. Börjar ångra att jag tog det där jobbet i Piteå i Juli...