Subwaystammis

Nu är det officiellt. Jag är stammis på Subway-restaurangen bredvid mitt hostel. Igår när jag - i vanlig ordning - tittade in för att beställa min standardmeny (chicken teriyaki in a wrap, all salads and ranch dressing) så han jag knappt ställa mig i kön innan en av tjejerna bakom disken sa "chicken teriyaki, yes?". Jag blev så överrumplad att jag började skratta. "In a wrap, yes?". Jag fortsatte bara skratta. De kom till och med ihåg vilken dressing samt vilken sorts ost jag ville ha. Inte helt säker över varför, men allt detta gjorde mig väldigt glad. Samtidigt är jag ju FULLT medveten om den OERHÖRT låga street cred som medföljer att vara stammis på Subway. Men det är nånting med det 'rutinmässiga beteendet' som jag börjat uppskatta och romantisera här borta.

Idag, när jag kom in för min sedvanliga lunch, frågade de bara glatt "det vanliga?", varpå de slängde ihop min lilla wrap.

I onsdags var jag på julfirande hos Italienaren och de andra i kollektivboenden. Det var helt okej. Kändes bra att fira julen på NÅT sätt, även om hemlängtan sved lite extra just den dagen. Festen innebar att jag varit "spelledig" två dagar i rad den här veckan, men jag ligger fortfarande bra till budgetmässigt. Mycket för att jag drog in 200 dollar i måndags. Idag har jag spelat två timmar. Det var fint att komma ut på gatan igen. Fick in 130 dollar. Verkar vara riktigt bra "business" nu runt jul så nu ska jag satsa på att spela så mycket som möjligt fram till nyår.