Igår var jag till St. Kilda för första gången sedan jag kom till Melbourne (för snart två månader sen). Fransmannen Tom, som jag hängt lite med, var ute för att söka jobb och när han passerade mitt hostel slog han en pling för att höra om jag var sugen på att ta en break-bärs i baren bredvid. Jag hade precis varit ute och spelat en sväng så det passade bra. Efter ölen hakade jag på honom till St. Kilda. Dels för att han ville ha sällskap och dels för att jag tänkte att det var hög tid att kolla in den omtalade stadsdelen. St. Kilda är alltså ett strandområdet som ligger i nära anslutning till stan. Tar runt 15 min med spårvagnen men när man kommer fram känns det som att man är i en annan del av landet. Palmer, tjockt med små strandbarer och pittoreska restauranger samt en lååång sandstrand. Känslan var lite som att åka spårvagn från New York till Santa Monica på en kvart. Nu har jag varken varit i New York eller i Santa Monica, men ni förstår liknelsen. Hoppas jag.
Efter att Tom vandrat omkring med CV-bunten i över en timme utan att ha delat ut ett enda ett så bestämde vi oss för att skjuta upp Toms arbetslöshetfråga till morgondagen och istället gå och käka middag och dricka lite mer öl. Det hela slutade i en riktig helkväll (det har visat sig göra det när jag och Tom möts upp för att "ta en öl") där vi gick från bar till bar och träffade en hel massa mysiga människor. Vi träffade bland annat Andy, musikern som vi båda träffat en gång tidigare - den gången i stan, men även då i samband med att jag och Tom sammanstrålat för en öl samtidigt som Andy spelat på baren vi valt att släntra in i. Helt slumpartat, men ett fint sammanträffande. Både Tom och Andy är rätt goa karaktärer, om än rätt olika: Andy är australiensare och en riktig "knegarmusiker". Han gigar mellan fem till tio gånger i veckan på olika små barer runt om i Melbourne och är en riktig covermaskin. Enligt egen utsago kan han runt 350 covers utantill (nästan enbart hits). Han spelar i princip inget eget material utan verkar tvärtom rätt ointresserad av den "konstnärliga aspekten" av musikutövandet. Pengarna ska in helt enkelt och trubadur är ett jobb om vilket annat! En rätt härlig inställning, kan jag tycka.
Tom är 30 bast och har spenderat majoriteten av de senaste tio åren på vägarna. Han har bott i Spanien, Kanada, England och nu Australien. Han har mestadels jobbat inom restaurangbranschen där han har en rätt imponerande resume - bland annat jobbat på en av de finaste restaurangerna i London där han serverat allt från Keith Richards till Lady Gaga. Från det lilla jag hunnit umgås med honom så känns han rätt belevad. Man märker att han sett sig omkring i världen. Bara under gårdagskvällen levererade han två lysande anekdoter som mycket väl kunnat platsat i en bok eller film.
I övrigt spelar jag på som vanligt nere vid Southbank. Flytet från mellandagarna håller i sig än så länge och skivförsäljningen rullar på. Idag har jag varit runt och leta efter ett ställe där det är prismässigt överkomligt att skriva ut 200 A4-ark i färg. Behöver nämligen göra nya skivomslag då pärmen, med färdigutskrivna, jag hade med mig från Sverige nu är tom. Jag har även börjat titta lite efter ett rum någon kollektivlägenhet. Om jag bestämmer mig för att stanna här ett par månader till vill jag nog bo lite mer "normalt". Det hade även varit kul att prova på att bo i kollektiv.
Detta blev ett rätt långt blogginlägg om ´inget särskilt´, men det gör väl inte så mycket? Kände bara för att skriva lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar