Kort uppdatering

Bor nu på mitt tredje hostel under den här Melbournevistelsen. Detta har det bästa läget av alla så här långt. Nära min spelplats på South Bank men även nära stan. Det är tyvärr åter igen små rum (endast tre bäddar i varje) vilket gör att det är lite sämre förutsättningar för socialisering jämfört med mitt första hostel på Elisabeth Street.

Foten har, efter en veckas penicillinkur, så gott som läkt! Så nu har jag börja kunna spela kontinuerligt på riktigt. Hade igår min bästa timpenning hittills i Melbourne med 84 dollar på en timme. Tyvärr har min favoritplats (tunneln) visat sig vara en "non amplified busking spot". Har fått en muntlig varning, än så länge. Tänker dock fortsätta att spela där tills jag får en varning till. Då kanske det är dags att titta på nya alternativ.

Träffade en härlig finne på nya hostelet när jag flyttade in vid namn Joså (med svensk friöversättning). Han har tyvärr flyttat vidare nu så för tillfället är jag rätt solo. Har fortfarande kontakt med kollektiv-italienaren men då han jobbar sex dagar i veckan finns inte så mycket tid för "häng".

Jag har köpt ny dator! Gick in på närmsta datoraffär och frågade efter den billigaste skiten som håller för film och CD-bränning. De räckte fram en Dell för 400 dollar och därmed hade vi hade en så kallad 'deal'. Problemet var bara att burken inte ALLS visade sig kunna bränna CD-skivor. Detta gjorde försäljaren oerhört generad när jag kom tillbaka nästa dag för att lämna tillbaka datorn - SÅ generad att han erbjöd mig en annan dator, till värde av 600 dollar, utan extra kostnad, för besväret/misstaget - en så kallad BRA 'deal'.

I övrigt inget nytt på andra sidan klotet.

Motvind

Det var en tung torsdag i förrgår. Det kändes som att allt gick emot mig. Datorn var fortsatt trasig. Min fot var fortsatt handikappad. Dessutom gick min stol/pall sönder efter bara en tjugo minuter när jag var ute för att spela. Samtidigt som min tumnagel (som är ACK så viktig för gitarrspelandet) gått av bara någon minut tidigare. Det kändes som att allt gick emot mig och det mesta var dessutom saker jag inte direkt kunde påverka utan ren och skär jävla otur. När jag sedan kom hem till hostelet för att förlänga min vistelse fick jag veta att hostelet var fullbokat nu på söndag, vilket innebär att jag måste flytta. Det var en tung torsdag, minst sagt.

Men igår (fredag) vände det! Allt som krävdes var att få komma ut och spela igen. Sjunga av sig motgångarna. Jag hittade en ny spelplats precis invid en tunnel som ger musiken ett fantastiskt eko. Det är som att spela i en kyrka! På ca en och en halv timmes spelande fick jag ihop 64 dollar och många fina människor kom fram för att prata eller köpa skiva. Efter kändes hela min situation förändrad, även om förutsättningarna egentligen är precis desamma som i förrgår (förutom att jag hittat en ny hopfällbar liten stol/pall, PERFEKT att spela på).

Idag tar jag åter igen spelledigt för att låta blåsan på tummen (en av konsekvenserna med att spela med kort tumnagel) vila, samt hitta ett nytt hostel nära South Bank. 

December

Nu har jag spelat totalt tre dagar här i Melbourne. Har än så länge inte spelat mer än två timmar per dag. Det känns fortfarande lite som en inskolning på jobbet. Man får räkna med att det tar ett tag innan man hittat de optimala platserna och tiderna att spela på. Trots det så har jag hunnit dra in nästan 200 dollar på dessa tre dagar, det kan jag inte vara missnöjd med. Även om jag känner på mig att det kan gå ännu bättre om jag bara hittar helt rätt. Melbournes gator har potential, jag känner det.

I lördags promenerade jag omkring lite i den mysiga Melbournekvällningen och hamnade efter ett tag utanför jättekomplexet Crown Casino där jag satt och pratade lite med en buskingkollega, som körde en slags cykelgrej jag aldrig tidigare sett. Efter en stund fick vi sällskap av en gladlynt liten herre i sina näst bästa år som slog sig ned bredvid oss på parkbänken. Den lille mannen presenterade sig som "George - The Compulsive Gambler.". Han berättade att han är en av stammisarna inne på Crown Casino och har livnärt sig på att spela baccarat (något som han BESTÄMT handlade mer om skicklighet än om tur) de senaste 35 åren.  Efter en lång diskussion om "den fria livsstilen" hängde jag med George till casinot där han bjöd mig på hur mycket gratis öl jag ville. Att vara spelberoende kommer med VISSA privilegier verkar det som.

I måndags var det pokerturnering på hostelet igen. Den här gången slutade jag tvåa av tjugo personer, vilket resulterade i en vinst på 15 dollar. Har bra pokerfest för tillfället! Känns som att måndagspokern kan bli en riktig tradition under den här vistelsen.

Igår (tisdag) blev jag bjuden på middag i ett kollektiv dit min gamla rumskamrat Peo flyttat. Det blev en riktig helkväll med italiensk middag, poker och en liten jamsession. I slutet av kvällen blev jag till och med erbjuden att flytta in i detta högkarismatiska kollektiv. Tror dock att jag kommer måste avböja på grund av vart det ligger. Skulle behöva skaffa mig en cykel för att bo så långt från centrum.

Idag regnar det så jag har en ledig dag. Lika bra det då det "blev rätt sent igår".

Dessutom har min dator gått sönder, vilket är ett rätt akut problem då jag behöver en dator för att bränna ut fler skivor. Har i nuläget bara tre kvar från den första "batchen".... Måste försöka hitta ett annat alternativ.

Busking och bed budgs

Nu har jag gjort min första arbetsdag som gatumusiker i Melbourne. Det gick bra. Över förväntan måste jag säga. Första timmen sålde jag tre skivor och spelade ihop 48 dollar. Efter ett litet break var många av "spelplatserna" upptagna, så jag fick nöja mig med en mer obskyr plats att spela den andra timme på. Där gick det lite trögare. Sålde en skiva och fick in totalt 20 dollar.

Under dagen hann jag snacka med en hel del andra buskers ner på Southbank och alla var väldigt öppna och välkomnande. Träffade bland annat magikern Mick från New York som buskat runt i ett par år. Han gav mig ett par riktiga guldtips om busking i New York - verkar inte ALLS vara så omöjligt som jag tidigare trott! När jag nu så sakteliga börjat komma in i buskinggemenskapen nere på Southbank så har jag insett att det kanske inte är ett riktigt lika bra buskingområde som jag tidigare trott. Många av spelplatserna jag tidigare scoutat ut är det tydligen otillåtet att spela på. Bland annat eftersom att en stor del av South Bank ägs av det enorma casinot, Crown Casino. Men jag ska ge området chansen under kommande vecka sedan får jag utvärdera om jag ska titta på andra alternativ eller stanna.

En annan nämnvärd sak som hänt de senaste dagarna är att vi fick bed bugs i vårt rum på hostelet. Mest troligt var det den nyanlände Thailandsresenären som fört med sig ohyran eftersom att hon var den enda som fick bett. Hur som helst så var alla i rummet tvungen att tvätta alla kläder samt byta rum för att se till att ohyran inte spreds. Tur i oturen var att nästan alla mina kläder hunnit bli smutsiga, så det var på tiden att jag tvättade. En tvätt som i vanliga fall hade blivit rätt dyr men som hostelet nu bjöd på eftersom vi var tvungna. Dessutom fick vi en gratis uppgradering till hotelsviten under två nätter. Om detta berodde på platsbrist eller som lön för mödan vet jag inte, men det var riktigt fint att få bo med hotelstandard för omväxlings skull.

Tre höjdpunkter och en lågpunkt

Det har hänt en hel del sen senaste blogginlägget. I söndags packade jag ihop mina utspridda grejer på Elisabeth Hostel, tog farväl av mina rumskamrater och flyttade till hostelet Urban Central som ligger närmare South Bank (där jag tänkt inleda mitt spelande). Det sista jag gjorde innan jag lämnade rummet var att låna ut tjugo dollar till koreanen Han Sol, som efter att ha lyckats med bedriften att få kicken från tre jobb (alla pga försovning) inom loppet av en vecka (Han Sol älskar att sova) hade ganska precis en dollar kvar att leva på efter att hyran betalats. Han Sol är en fascinerande karaktär. Kort sagt kan man  säga att han lämnade Sydkorea för att hitta sig själv. Helst av allt vill han ha ett kreativt, artistiskt yrke. Så nu har han satsat alla sina kvarvarande slantar på en modellkurs med mottot "alla kan bli modeller". Det låter såklart illavarslande men VEM VET? En dag är det kanske Han Sol som frontar nån världsomspännande pyjamaskampanj för H&M eller liknande. Fan vad härligt det vore. 

Vidare så vann jag en pokerturnering på nya hostlet igår! 22 personer deltog och vinstpotten låg på 110 dollar. Det slutade med att vi var två personer kvar med ungefär lika mycket marker, då beslutade vi att dela på vinstpotten istället för att spela vidare om 'allt eller inget'. Så 55 dollar kammade jag hem till slut. Det är några subwaymackor trots allt. 

Idag har jag varit på "busking audition", som dock visade sig vara mer av en genomgång av regler och lagar. Det var alltså inte tal om någon kvalitetsbedömning som jag fått för mig. Måste erkänna att jag blev lite besviken över att gå miste om spänningen att spela inför en "jury" igen. Nu har jag i alla fall ett buskingtillstånd för de kommande tre månaderna. Det känns bra.

Fick även reda på mitt resultat på högskoleprovet idag. 1,65! Högt över förväntan då det på provdagen inte alls kändes särskilt stabilt, men tydligen gick det bättre än jag trott. Så nu kanske jag slipper Östersund till hösten. Skönt.

Veckans lågpunkt är att jag, efter att ha knallat omkring i stan en hel dag i ett par (för) billiga flip flops, drog på mig något slags skavsår på foten som nu blivit infekterat och hela jävla framsidan av foten svullen. Det var med nöd och näppe jag tog mig till auditionen i morse, febrilt haltande genom stan med gitarren i handen. Kan knappt gå. Så jag kör sängläge resten av dagen och behandlar foten med diverse anti-inflammatoriska salvor. Förhoppningsvis är det bättre i morgon.

Återkommer när jag gjort premiär på gatan. 

En kopp kaffe

Det har varit ett par rätt händelsefattiga dagar här nere. Går mest runt och väntar på att det ska bli dags för audition så att jag kan sätta igång och spela. Har varit runt och rekat stan efter platser att spela på och en del verkar rätt lovande. Bästa stället att spela på är Bourke Street Mall, vilket är ett stort shoppingstråk mitt i stan med mycket turister (inte helt olikt Pitt Street i Sydney). Här samlas de bästa gatumusikerna i Melbourne och det verkar vara rätt hård konkurrens om platserna. Haken med Bourke Street Mall är att det krävs ett speciellt tillstånd för att få spela där. Ett tillstånd man endast kan få om man spelat minst sex månader på ett 'general busking pass' (dvs det jag ansökt om). Men det finns ett kryphål: Är man en så kallad "visiting professional act" så har man möjlighet att ansöka om ett tillfälligt tillstånd för Bourke Street Mall, som räcker i två veckor. Men då krävs att man genomgår ytterligare en audition.

Min plan är att börja med det generella tillståndet och spela på andra platser runt om i stan för att sedan prova på ett tillstånd för Bourke Street. En snubbe på mitt rum, som varit i Melbourne i snart två år och jobbat med att kränga leksaksvisslor på gatan, har rekommenderat ett annat stråk nere vid floden som flyter genom stan - South Bank - vilket även det verkar vara ett stort turiststråk där många buskers håller till. Där kan man spela på ett vanligt buskingpass, så min tanke är att börja där. Det ligger strax utanför den värsta innerstadshetsen och har en mysigare atmosfär, vilket känns som en bra början.

I övrigt har jag mest varit på jakt efter en bra kopp kaffe. Det tog FYRA dagar men nu har jag äntligen hittar ett ställe som säljer bra kaffe till ett rimligt pris. Det är helt sjukt vad kasst kaffet är här i Australien. Nästan allt jag druckit fram tills idag har smakat som svagt te med mjölk - höll fan på att bli tokig där ett tag. Så idag var en stor dag då jag äntligen fick mig en kopp BRA kaffe!

I förrgår drack jag lite vin med två nyinflyttade fransmän på hostelet. Två SOLIGA karaktärer som verkar haft en riktig berg och dal-bana till resa. Ska inte gå in på några närmare detaljer men de skulle göra sig bra i en bok de där två.

Australien del två

Japp, nu är jag tillbaka i landet där hela det här projektet en gång började. Den här gången har jag flugit till Melbourne och planen är att stanna och spela här så länge som möjligt (men max sex månader). Klockan är 07.00 på morgonen och jag har precis vaknat efter min första natt på Elisabeth Hostel. Somnade runt fyratiden (på eftermiddagen) igår, jetlagad efter resan på 27 timmar.  Resan hit gick fint  och jag lyckades få med mig det mesta jag kommer att behöva för att ge mig ut på gatorna och spela. Min gitarr blev dock försenad och kommer först idag. I övrigt behöver jag införskaffa lite prylar för att färdigställa skivorna jag ska sälja, en pall att sitta på (föredrar att sitta ner när jag spelar på gatan) samt ett mickstativ (dessa jävla mickstativ som jag aldrig får med mig på flyget. Detta blir det tredje stativet jag köper på tre år). Därutöver behöver jag någon form av vagn för att frakta alla grejer till och från spelplatserna. Detta kan kanske redan ha löst sig då jag fått "ärva" en gammal rullväska av en tjej i mitt rum som köpte ny igår.

Idag ska jag ge mig ut på stan för att börja beta av min "handlingslista".  Jag tänkte dock vänta med att införskaffa de mest skrymmande grejerna tills jag bestämt mig för om jag ska stanna här på Elisabeth Hostel eller om jag ska prova ett annat.  Hostelet verkar än så länge vara helt okej. Det ligger rätt centralt och jag bor i ett rymligt tiobäddsrum. Har inte riktigt fått grepp om människorna här ännu men det vekar, som i de flesta hostel i Australien, vara en blandning av förbipasserande backpackers och långliggande 'working holiday'-knegare Det finns även gratis wi-fi, som tyvärr inte verkar nå upp på andra våningen där jag bor.

Jag måste även skicka in en ansökan om ett så kallat 'general busking permit' för att ha tillåtelse att spela på gatorna. Detta gör man online. Sedan måste man även gå igenom en audition som hålls två gånger i månaden (nästa gång är 24 november). Det ska bli spännande!

Nä, nu måste jag ge mig ut i stadsmyllret innan jag blir galen på alla bakfulla amerikaner som går runt PÖSER i korridorerna.

Mvh
Jocke